Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredagen den 25 april nådde vi södra ändan af
Penas-bukten, där vi befunno oss i sikte af inloppet till Smiths
kanal och redan hade skydd af öarna i väster. Natten hade
varit blåsig, men klar; litet snö hade fallit, men vi hade
dock utan svårighet lyckats taga oss fram i dessa farvatten,
hvilka kunna vara ganska farliga. Sedan litet regn fallit,
började himmelen klarna fram på morgonen, och vi sågo
till vänster ön Ayautau, 190 meter hög, och till höger
Guaianeco-öarna; sönderslitna gråa moln hvilade på bergens
toppar, slöto sig tätt till deras skrofliga sidor eller tornade
sig upp öfver dem i alplika konturer. Vattnet är här af en
gulbrun färg.
Midt för Sombrero-ön, som är 450 meter hög, inlöpte
vi i kanalen, under en isande kall vind.
Smiths kanal är en mellan öarna och kusten längs
med det amerikanska fastlandet befintlig farled, som
sträcker sig från Penas-bukten till Magalhäes’ sund och har en
längd af 510 kilometer med en bredd, som växlar mellan
320 meter och 7 V* kilometer, samt en medelbredd af
ungefär 3 kilometer. Den utgör så att säga en trång
under-vattensklyfta, som slingrar sig fram mellan bergen och vid
den oerhörda höjning af jordskorpan, som danade det
amerikanska fastlandet, delvis förblef sänkt under hafsytan.
Denna på många ställen till mer än 900 meters djup med
vatten fyllda klyfta utgör själfva kanalen; dess sluttande
sidor, där djupet är mindre, bilda sund, inlopp och hamnar
med säker ankarplats.
Anblicken af fastlandet, hvilket höjer sig öfver vattnet,
företer ett verkligt kaos af bergsspetsar, åsar och
glacie-rer, som reser sig till höjder om 400 till 900 m med ända
till nära 2,000 m höga toppar.
Den fördel Smiths kanal erbjuder för sjöfarten är en
vattenyta lika lugn som en insjös, medan däremot öppna
hafvet därutanför nästan alltid är stormigt och farligt att
passera.
Men å andra sidan är det omöjligt att färdas genom
denna slingrande labyrint af öar utom vid dagsljus, och till
följd däraf passera de snabbgående postångarne aldrig denna
väg. Alla segelfartyg måste naturligtvis fara omkring det
fruktansvärda Kap Hoorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
