Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett Indianläger vid Rio Branco.
På hotellet i Manåos blef jag bekant med en ganska
märklig man, en grefve Stradelli från Italien. Han hade
för ñera år sedan begått ett mord i sitt fädernesland,
lyckats fly ur fängelset och efter något kringflackande hamnat
i Manåos. Därifrån hade han begifvit sig inåt landet för
att slå sig ned bland de vilda indianerna och lefva
tillsammans med dessa skogarnas frie söner. Ett original var han,
litet läkare, litet konstnär och naturforskare. Indianerna
betraktade honom som en halfgud, han var deras läkare och
rådgifvare — deras medicinman.
Han stannade en veckas tid i Manåos och gjorde stora
inköp för sina indianer; han lastade en liten ångare med
ris, mais, kakao, socker, kaffe och en massa andra varor,
som skulle föras till indianlägret vid Rio Branco. Jag
mottog med tacksamhet hans anbud att följa med på resan.
Många förberedelser behöfdes icke; med min hängmatta,
mina bössor, ett par skjortor och andra
nödvändighetsartiklar i en nattsäck gick jag ombord på den lilla ångbåten,
stor som en vanlig bogserare, fullstufvad med lådor och
tunnor, stora knippor torkad fisk och ett par träburar med
höns. Besättningen bestod af en gammal neger, som skulle
föreställa maskinist och eldare, samt en ännu äldre portugis,
som såg ut, som om han varit bakad af pepparkaksdeg, så
förbränd och uttorkad var han af solen. Han var kapten på
skutan och äfven matros, ty för öfrigt funnos inga andra utom
jag själf, Stradelli och hans indiangosse, en rask tolf års pojke,
gulbrun i hyn, något liknande en grönländare med sina
utstående kindben, sneda ögon och sitt kolsvarta hår, så tjockt
och sträft som en hästman.
Under dagens lopp styrde den knepige portugisen
utmed stranden för att undvika den starka strömmen midt i
floden; under natten midt i floden för att undvika bankarna.
Denna natt stördes vi förvånande litet af moskiterna; detta
bekräftade, hvad jag förut hört, nämligen att de icke tycka
om Rio Negros svarta vatten, under det de med förkärlek
lefva vid den gula Amazonfloden. Nästa morgon vände vi
in i en mycket trång arm af floden och seglade på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
