Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt gjorde sitt till för att försvåra framträngandet. Men det
fria skogslifvet, de svala, stjärnklara nätterna och den
lågande forskningsifvern skänkte godt humör och friska
krafter åt den framträngande expeditionen. Sedan den efter
otåligt sökande ändtligen trott sig finna spår af det sökta
in-dianfolket, bakairi, lät expeditionens chef hopsätta en
barkkanot, i hvilken han med ett par följeslagare begaf sig
utför en flod, som han trodde vara ett af Schingu’s tillflöden,
för att leta rätt på bakäfribyn. Efter några dagars
äfven-tyrlig färd, i den bräckliga och illa gjorda barkkanoten, funno
de bakairi-indianerna. D:r von den Steinen skickade då sina
följeslagare tillbaka till expeditionens lägerplats för att
underrätta sina kamrater om framgången och visa dem vägen
till målet. Själf stannade han ensam som gäst i
bakairi-byn. Hvad han där upplefde, berättar han på följande sätt:
Jag ville själf stanna kvar för att låta göra en ny
kanot och för mina studier nyttja det sällsynta tillfället att
ensam vistas hos dessa naturbarn. Inom kort kändo jag
mig så väl till mods bland mina nya vänner, att jag utan
betänkande räknar dessa idylliska dagar till de lyckligaste
jag upplefvat. Bakaiii voro muntra, pratsamma och
förtroliga både sinsemellan och gentemot mig, så länge jag var
ensam, men då sedermera mina kamrater kommo, försvann
den naturliga öppenhet, som de förut visat mig. Jag har
i denna by skrattat nästan lika mycket och hört nästan
lika mycket skrattas som under Samoas och Tongas
kokospalmer. Det är sant, att deras lynne är mindre lifligt och
deras hela lifsåskådning mindre solig än hos Söderhafvets
barn, deras flickor dansa icke i månskenet, deras unga män
sjunga icke på sina kanotfärder. Det är sant, att skygghet
och misstro lätt uppsta bland dem. Men därifrån är det
långt till det svårmod och den slutenhet, som man alltid
plägat anse som utmärkande för alla indianer.
Byn var mycket liten; den bestod endast af två stora,
runda hus, bägge bebodda af flera familjer, samt ett litet
aflångt hus, obebodt och något bofälligt, där jag fick min
bostad. Emellan husen låg en öppen plats, där några
ställningar för torkning af det hvita mandiokmjölet voro
uppresta och i hvars midt låg en lång planka, afsedd till
sittplats. Rundtomkring hade man planterat talrika frukt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
