Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting utom de närmaste träden och busksnåren, där är
stilla som i en graf, då nästan alla djur sofva om dagen,
solens strålar tränga ej ned genom grenarne, allt är inhöljdt
i ett ohyggligt halfmörker.
Strömmen var stark, och indianerna rörde årorna blott
när kanoten löpte fara att törna mot ett eller annat träd
eller komma på grund. Roddarna, som hade fått sig icke
så alldeles få klunkar brännvin, voro glada och förnöjda som
barn. De pratade och skrattade och sjöngo indianska
sånger. En sådan sång tar ofta en timmes tid att sjunga
igenom; antingen måtte sången bestå af en oändlig mängd
versar eller också improviserar sångaren; hela melodien är
knappast byggd på mer än fem eller sex toner* Det låter
i längden något enformigt, men saknar dock icke sitt behag.
Fram på,*eftermiddagen voro vi åter i Yquitos.
Hos Central-Brasiliens naturfolk.
Doktor Karl von den Steinen befann sig år 1887 på sin
andra expedition till de indianstammar, som vistas i trakten
kring öfre loppet af Schingu, ett af Amazonflodens väldiga
tillflöden. Han hade för att försäkra sig om de brasilianska
myndigheternas understöd begifvit sig direkt till Rio de Janeiro.
Där blefvo han och hans kamrater uppehållna, emedan all
samfärdsel med Central-Brasilien pa den vanliga vägen uppför
La Plata-Paraguay var afbruten, och hvarje annan väg
befanns omöjlig. Koleran härskade nämligen i Matogrosso,
hvilket område skulle blifva skådeplatsen för expeditionens
bedrifter. Det var ett svårt streck i räkningen. Expeditionen
hade beräknat att i april vara i Cuyabå, Matogrossos hui>
vudstad, utgångspunkten för den egentliga upptäcktsfärden,
för att draga nytta af den torra tiden från maj till
september, den enda tid som lämpar sig för en sådan färd i dessa
tropiska trakter. Först den 11 juli lyckades de resande
komma till det efterlängtade Cuyabå! Efter mycket besvär
blef expeditionen färdig i slutet af juli. Sedan man
lämnat all civilisation bakom sig, började den mödosamma
marschen inåt okända nejder. Värmen, de plågsamma
insekterna, snåren, strömmarna, de bångstyriga mulåsnorna —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
