Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ekonomisk hembygdsforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. D. Cneiff. 173
Cneiff var på detta område och hur mycket han hämtat
från andra, må lämnas därhän, hans bok utvisar i varje
fall att han mycket hade tänkt sig in i saken och att
han var full med idéer och förslag. Arbetet är även av
intresse, emedan det innehåller talrika upplysningar om
seder och bruk i Österbotten på den tiden samt giver
en god inblick i många stycken av den österbottniska all-
mogens liv. Däremot var Cneiffs svaga sida densamma,
som vi redan omtalat hos så många av tidens ekonomer,
nämligen hans obetvingliga reglementeringslusta, riktad
mot den enskilda friheten.
Cneiff började redan från barnaåldern. Bondebarnen borde
vid 15 år gå i främmande tjänst och undergå lottning såsom
annat tjänstefolk. Liksom Kraftman yrkade han nämligen, att
drängar och pigor borde delas hemmansbrukarena emellan genom
lottning. Drängarna skulle även vara förbjudna att
begiva sig
till städerna eller att draga bort ur landet. Varje dräng och piga
skulle vid 15 år vara skyldig att köpa en av vetenskapsakademin
föranstaltad hushållsbok i frågor och svar samt förhöras i den-
samma, innan de finge gifta sig.
Särskilt klagade Cneiff över yppigheten och fylleriet. Han
skildrade brännvinets förskräckliga och skadeliga missbruk i av-
seende på lanthushållningen. Krögarena voro de förnämsta i
landet. Till och med små barn tillsades att supa, i följd varav
deras nerver sammandrogos, folket blev därigenom svagt och
kortlivat, äktenskapen olyckliga, spannmålen föröddes och land
och folk hotades med undergång. Även Cneiff insåg dock
omöjligheten av absolut förbud, men han yrkade att brännvins-
tillverkningen skulle vara ensamt kronan förbehållen, för vars
räkning ett brännvinsbränneri skulle upprättas i varje större stad.
Från dessa skulle vart större hemman få lösa sig två kannor
om året, vart mindre hemman en kanna. För städernas invånare
borde priset ställas mycket högt. Dristade
sig någon att till-
verka brännvin i gryta, skulle straffet vara fästning för man och
spinnhus för kvinna.
Cneiffs av manufakturkontoret tryckta arbete giver
sålunda intressanta inblickar i tidens ekonomiska liv och
strävanden. Utom detta större verk har han i vetenskaps-
akademins handlingar för år 1757 offentliggjort en mindre
uppsats »Berättelse om Skäl-Fånget i Österbotten 11
.
Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
