Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anders Chydenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Chydenius. 221
rätta frihetsandan, som lika mycket hatade självsvåld som
tyranni. Chydenius dolde icke sin glädje över att konun-
gen hade gjort slut på frihetstidens partivälde, ehuru han
därvid använde de försiktiga orden: „han söker med de skä-
ligaste villkor att förena folkets stridiga tänkesätt* 1.
Värdi-
gare prins hade därför ej kunnat bära Sveriges krona. Han
prisade vidare hans äkta människokärlek, som
ej tålde se
de fattiga utarmas
genom eget överflöd. Som en folkets
vän borde han därför hava ett rum bland världens stora
konungar! Som ett uttryck för Chydenius’ förtjusning över
den
nye konungen må följande utdrag tjäna:
„0, Gustaf! Var är din like? Låt Vespasianus dagligen
själv dela ut bröd ibland folket; stor sak, det hade ock ett
pundhuvud kunnat göra. Men att dela rätt ibland undersåtare
och taga sig den fattigas sak an, själv upptäcka de lönnsnaror,
varuti dess mäktige motståndare invävt densamma, och skaffa
den förtryckta rätt, därtill fordras Gustafs snille, Gustafs hjärta
och Gustafs flit. Sälla
folk, som fått Gustaf till fader, säg mig
dock, är han icke stor?“
Chydenius’ tal vittnade icke blott om hans kolossala
entusiasm för Gustaf 111, utan var även ett av de vältaligaste
samtida vittnesbörd om, med vilken tillfredsställelse och
glädje man hälsade partiväldets slut och den nya monar-
kiska erans gryning.
Av Chydenius’ privata korrespondens från denna tid
finner man, att han även gav sin fulla välsignelse åt Gustaf
III:s statskupp, motiverande sin åsikt därmed, att det vore
bättre att makten var „i dens hand, som uti alla underså-
tares
gemensamma välgång har sitt intresse, än deras, som
uppå varandras undergång ville bygga sin lycka, men allra
bäst i Gustafs, vars ädla själ driver honom till de mest
lysande gärningar ibland människor, långt över allmänna
intresset". Han ansåg det rentav som en dumhet av stän-
derna att med våld söka undertrycka »Gustafs stora snille
och hjärta" ’).
Chydenius förblev också trogen denna sin nyvunna
’) G. Schauman, anf. arb., s. 268—269.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
