Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anders Chydenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Chydenius. 237
belönade av samtiden, vars smak och fordringar de så-
lunda tillfredsställde, men till eftervärlden ha de knappast
nått och torde som homiletiska verk väl föga höja sig
över medelmåttan. Det är uteslutande på de ekonomiska
skrifterna Chydenius’ betydelse som författare vilar.
I avseende på innebörden av Chydenius skrifter fin-
ner man även en motsägelse. I allt vad hörde kyrkan
och religionen till, var han konservativ, på sin höjd något
smittad av den naturliga teologin, men för övrigt blint
troende på kyrkans läror, dess sakrament och otaliga dog-
mer. Det föll honom ej in att tvivla på desamma eller
ifrågasätta deras berättigande. Det andliga tvånget syntes
honom vara fullt på sin plats, och han uppfattade det icke
ens som tvång, utan som ett nödvändigt livsvillkor för män-
niskan. Mot fritänkare uttalade han sig lika skarpt som
de mest ortodoxe teologer. Endast i religiös tolerans gent-
emot de olika bekännelserna höjde han sig över sina sam-
tida. Dock var det endast reformerta, som jämte luteraner
skulle få plats i idealsamhället i Lappmarken.
Gentemot denna rättrogna kyrkliga ståndpunkt bildar
Chydenius’ ekonomiska frisinne en sällsam kontrast. Hans
rent politiska ideal var icke riktigt klart och fast. En del
yttranden giva vid handen, att Chydenius kom till riks-
dagen som en övertygad anhängare av folksuveränitetens
välsignelser. Men det varade ej länge, innan han fick
sina
ögon öppna. Sedan ville han ej mera veta av „ett
fritt regeringssätt, ty i så kallade fria samfund är folket
ofta i svåraste träldom, men njuter däremot skygd och
hanteras ömt av sluge monarkerI
*. Frihetstiden framställde
han sedermera vid en period av självsvåld och anarki,
som av friheten bevarat knappast något annat än namnet.
Hans egna bittra erfarenheter från den tidens politiska
liv och hans stora beundran för Gustaf 111 utvecklade
honom alltmer till anhängare av ett starkt konungadöme
med folk- och frihetsvänliga tendenser. Det blev utan
tvivel en bitter missräkning för honom, att den
nya regi-
men utvecklade sig i absolutistisk riktning, såsom man
bland annat kan finna av hans opposition vid 1778—1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
