Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Naturvetenskapliga forskningsfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Det ekonomiska tidevarvet.
principen icke var den första och den, som kallades den
tillräckliga grundens, icke engång var riktig.
För att riktigt ådagalägga hur litet den wolffska mot-
sägelsesatsen kunde gälla som någon filosofisk grundprincip,
uppställde Forskål icke mindre än sex satser, vilka han ansåg
vara lika sanna och otvivelaktiga som motsägelseprincipen. Dessa
Forskåls satser hänförde sig såväl till det psykologiska som det
rättsfilosofiska och etiska området inom filosofin. I sin uppfatt-
ning av själen, vilken han definierade som „en förmåga att
mottaga förändringar“, ville Forskål icke åtnöja sig med den
wolffska filosofins godtyckliga klassifikationer och schematiska
begreppsbestämningar, utan sökte en naturlig förklaringsgrund
till själsfenomenen i kroppens inverkan på själen. Såväl våra
yttre förnimmelser som känslor och sensationer voro framkallade
av särskilda tillstånd hos våra kroppsliga organ. Däremot hade
man ej några säkra bevis för själens inverkan på kroppen, ty
denna kan, då man tror den lyda själen, i stället lyda vissa
mekaniska lagar.
I denna punkt närmade sig Forskål de franska upp-
lysningsfilosoferna och var en föregångare till den moderna
s. k. parallellteorin eller läran om de psykiska fenomenens
beroende av de kroppsliga, men icke tvärtom*), ehuru
han
genom sitt uttryckliga betonande av viljans frihet icke
fullständigt uppgått i denna åsikt. Forskål vidhöll nämligen
som en själens förmåga att bland flere möjligheter utvälja
till görande eller låtande den oss synes god eller ond.
Härmed komma vi in på Forskåls moralfilosofiska
spekulation, för vilket område han visade det största intresse
och varåt han ägnade ett vidlyftigt kapitel, utgörande själva
centralpunkten i hans filosofiska arbete.
Hans fundamentalsatser på detta område voro, att
rättens grundvalar utgjordes av fördrag och välgärningar
och att det var berömligt för dem, som hade fri vilja, att
leva redligt samt
göra väl mot andra och sig själva. Det
låg honom således närmast på hjärtat att klargöra själva
det rättas grunder och att för kulturmänniskan uppställa
som livets ideal att leva i enlighet med det rättas idé och
*) Jfr Th. Rein, Filosofins studium, s. 205—206.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
