Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Naturvetenskapliga forskningsfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Rolandsson Martin. 279
en naturalhistorisk skildring, som utgavs 1757 som akademisk
avhandling under Linnés presidium med titeln „Buxbaumia“. Det
var Martins första
tryckta vetenskapliga arbete.
Snart fick Martin röna det mest talande bevis pä sin
store lärares förtroende. Linné hade av vetenskapsakade-
min anmodats att giva anvisning på en naturforskare villig
att medfölja på en av grosshandlanden Petter Samuelsson
Bagge i Göteborg utrustad valfiskfångstexpedition till de
arktiska farvattnen. Linnés val föll på den fattige finnen
Martin, som av vetenskapsakademin erhöll resemedel och
nödiga instrumenter och av Bagge erbjöds fritt uppehälle
ombord å fartyget. Sålunda blev Martin den första polar-
fararen bland Skandinaviens naturforskare.
Expeditionen företogs år 1758 och varade litet över
tre månader, från den 17 april till 24 juli. Den nådde
fram till 80 grader polhöjd, men under hela denna tid
kunde Martin endast tvenne timmar vara i land på några
till Spetsbergen hörande holmar mellan 79 och 80 grader.
Martin anställde flitiga naturvetenskapliga och me-
teorologiska observationer samt förde dessutom en dagbok
under färden. Efter att ha lidit mycket på sin resa åter-
vände han alldeles utblottad och kunde med njuggan nöd
slippa fram till Uppsala, där han för Linné avgav rapport om
resultatet av sin färd. I ett brev till vetenskapsakademins
dåvarande sekreterare P. Wargentin förklarade denne, att
han med mycket nöje hört Martins berättelser om sin polar-
färd och läst hans journal under expeditionen. „Jag ser
av allt säger han att han (Martin) lidit ont i till-
räcklig dosis och frusit som en braf karl, att han gjort
allt vad av honom kunde presteras, som varit arresterad
inom ett skepp bland vågor och isberg, där han ej på hela
resan fått se land mer än två timmar“.
Linné önskade att Martin skulle giva ut sin rese-
beskrivning, men tillägger att denne mot sin önskan ej
ansåg sig ha fått tillräckligt på färden. Den förblev
också otryckt och har först i våra dagar blivit offentlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
