Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Ekonomins inverkan på övriga vetenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teologin. 299
Utmärkte sig den teologiska fakultetens ordinarie lä-
rare
genom sin fullständiga improduktivitet, rådde dock
någon större livaktighet bland fakultetens yngre lärare, do-
center och adjunkter. De flesta av dem visade sig vara
anhängare av den wolffska filosofin och rörde sig för det
mesta på den naturliga teologins område.
Det är synnerligen karaktäristiskt för tiden, att aka-
demin då bestod sig med en docent i biblisk fysik, Joh.
Seleen, och en annan i naturlig teologi, Henrik Alanus.
Den förre hade dokumenterat sig för sin docentur såväl
genom en gradualavhandling om „Ljudet såsom Guds
härlighets tolk“ som genom en kvasi fortsättning till den-
samma om tordönet, även detta betraktat som ett utslag
av Guds storhet 1
).
Seleen
2
) var elev av professorn i fysik Jacob Gadolin,
under vars presidium det förra av dessa arbeten även framträdde.
Han visade sig i sina avhandlingar som en sannskyldig adept
av den naturliga teologins uppfattning. Det var en blandning
av rent fysisk beskrivning och naturteologiska reflexioner. För-
fattaren framstod som en lärd fysiker och hade omsorgsfullt
tagit kännedom om äldre och samtida berömde utländska fysi-
kers åsikter om ljudfenomenen.
Så redogjorde han bland annat för Newtons och Eulers från
varandra avvikande åsikter angående ljudets propagationsrikt-
ning samt anslöt sig till Newtons mening, att ljudet icke propa-
gerade sig rättlinigt
3
). Men på samma gång ljudets olika egen-
skaper vetenskapligt framställdes, ville författaren starkt betona,
att man i detta naturfenomen liksom i så många andra kunde se
ett bevis på Guds tillvaro och underbara vishet. Han citerade
Derhams påstående, att ingen annan än en allsmäktig och oänd-
ligt vis Gud hade kunnat giva de skapade varelserna olika ut-
tryck för fruktan och fröjd, och själv betonade han starkt den
av samtidens naturteologer så ofta framhållna satsen, att det
just
var naturkunskapen, som ledde till en sann Guds kännedom
samt vände sig med eftertryck mot ateisterna, som ej läto över-
tyga sig av naturens många vittnesbörd om Guds existens.
x
) „De sono magnalium divinorum praecone", pars I—II (1758—
1759); „De tonitru magnalium divinorum prscone", pars prior (1763).
4
) Född 1727, student 1746, magister 1760, docent 1764, vice lektor
i Åbo katedralskola 1768, lektor 1775. Död 1781.
3
) Jfr K. F. Slotte, Matematiken och fysiken, s. 197.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
