Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 Det ekonomiska tidevarvet.
Följande dag på f. m. hölls en latinsk oration av filosofie
adjunkten Lars O. Lefrén och på e. m. ett svenskt prosatal av
magister Johan Beckman.
Tredje dagen på f. m. talade H. G. Porthan på svensk
alexandrinsk vers om „Det höga glädjeämne, som vår
konunga-
ätts fästande på svenska tronen genom H. K. H. Kronprinsens
förmälning bör giva alla trogna Svea inbyggare
u
och på e. m.
magister Carl Gustaf Weman på finsk runometer.
Av dessa
många tal ha endast Beckmans och Wemans
genom tryck blivit kända för eftervärlden. Den förre hade valt
att orda „Om Förmon och Sällheten, Af den
länge Fortsatte,
och Lyckeligen Träffade Ättelängden i Gustavianska Och Olden-
burgiska Konunga-Husen“.
Talet utgjorde i själva verket en kort rekapitulation i Sveriges
och Danmarks historia för att påvisa hur lång och lysande ätte-
längd de båda
nyförmälda hade. Adolf Fredrik prisades här allt
fortfarande som den store freds- och frihetshjälten, som „botat
vårt fall, upprättat vårt sviktande hopp samt stadgat vår sällhet*.
Under hans spira, heter det vidare, ansågos de för de nyttigaste
lemmar i
samhället, som beflitade
sig om att med Plinius gran-
ska naturens under i alla dess riken, med en Diana hushålla
sparsamt med våra avtagande skogar, med en Fauna sköta bo-
skapen och med en Ceres bruka åkern. Den kongl. fredshjäl-
ten
såg hellre uppodlad mark och grönskande parker än
blodiga
fält. Han hörde hellre nyttiga slöjdeslammer i Manheims byg-
der än skräckande buller av härnad och vapenbrak. Han ansåg
för långt värdigare att segra över ohövsad och ouppodlad mark
än att i vådeliga vapneskiften äventyra inbyggares liv och egen-
dom. Men han hade dock för att vara på sin vakt mot oroliga
fiender
väpnat landet samt låtit uppföra fasta borgar och murar
vid landets
gränser. Han hade därför gjort allt skäl för sitt
valspråk „Fäderneslandets välfärd, min trevnad“.
Detta tal var således främst en hyllning av konungen, men
därjämte också av de nyförmälda och de båda kongliga hus,
som genom förmälningen hade ingått förbindelse med varandra.
Även C. G. Wemans finska runor „Riemu Runo Suomalainen,
Wirsi Weisattu Turussa“ voro av historiskt innehåll och prisade
de tre Gustaverna
1
).
*) Utom Weman skrev även Christfried Ganander en finsk runo-
sång vid samma tillfälle („Suomalaisten siunaxet“). Gustaf 111 kallas
här Gyösti, av Weman Kyösti. Yttermera hade österbottningen Henrik
Achrenius till finska runor översatt ett latinskt epigram över kronprin-
sens förmälning av Nic. Alin. (Jfr Lärda Tidningar år 1766 n:o 52.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
