Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Akademins fester. 349
Utan att vara fjärrsynt kunde man redan nu varsla
om, att den tid ej mer var långt avlägsen, då Gustaf
skulle övertaga rikets spira. Adolf Fredrik var nu gammal
vorden. J. Beckman vågade redan i sitt tal påpeka hans
tilltagande ålder med uttalande av en önskan, att han
ännu länge måtte segra över förgängligheten. Konungens
levnadsdagar voro dock redan räknade och fyra år efter
kronprinsens förmälning inträffade Adolf Fredriks plöts-
liga död.
Åbo akademi hyllade den bortgångne monarkens
minne med tvenne sorgefester, av vilka den första ägde
rum den 4 och 6 maj 1771, då parentationer höllos av
professor V. R. Nääf, eloqventiae docenten H. G. Porthan,
filosofie kandidaten Fredrik Lebell och studenten Simon
Ringbohm. Vid den senare minnesfesten, som ägde rum
den 1 påföljande augusti, höll Pehr Kalm ett svenskt tal
och studenterna Johan Törnqvist och J. A. Carp latinska
orationer. Inget av dessa många sorgetal har dock genom
tryck bevarats för eftervärlden *).
Men där klinga ännu genljud av den allmänna sor-
gen och saknaden efter den hänsovne „fridshjälten av Wasa
stam“ i de många tal, varmed Gustaf 111 hyllades på sin
kröningsfest (den 29 maj 1772) som en
ny Phoenix.
Åbo akademi högtidlighöll denna bemärkelsedag med
en solennitet, som varade i tre dagar. Akademins festsal
var prydd med tvenne deviser, av vilka den ena föreställde
Pallas sittande på en kub och hållande en Wase i handen
och den andra ärans tempel och deras majestäter visande
sina undersåtar vägen att komma dit in.
Festen inleddes med ett „underdånigt fägnetal" av
*) Däremot ingå i Auroraförbundets Tidningar några smärre döds-
runor över Adolf Fredrik (1771 n:o 7,8, 10, 15, 18), bl. a. av tvenne
fruntimmer, professorskan Sidonia Gadd och Catharina Charlotta Swe-
denmark, som även hyllade Gustaf 111 med tvenne i Gjörwells „Sam-
laren" tryckta poem. Fru Gadd besjöng även Gustaf III:s hemkomst i ett
kort poem (N:o 12), vilket redaktionen säger sig ha fått mottaga av
„samme wäna och vittra hand“, som hade insänt den första dödsrunan
över Adolf Fredrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
