Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 Det ekonomiska tidevarvet.
Bör flitigt skaffas bort och med sitt mörker svinna,
Om man sitt ädla mål vill väl och lyckligt hinna;
Förståndet vässas
så, att det en skarphet får,
Som ej av skalet bryts, men allt till kärnan går.
Begreppens strödda flock skall i en kedja tvingas,
Och vad man kallar sant, från säkra grunder bringas.
Det väl en sanning är, som fast och grundad står,
Att
kunskap har behag, som på vårt sinne rår;
Dess fägring reta kan och själen till sig draga,
Men när den ej är
känd, så kan den ej behaga;
Dess sötma icke förr kan fästa vårt begär,
Än kärnan smakad blir och skalet brutet är.
Det något vara bör, som oss till flit skall reta,
Vårt sinnes inre lust att lära och att veta
En liten gnista är, som tjockt av askan höljs.
Den kan ej bryta fram, ur mörjan där den döljs,
Om den ej blåses
upp och tjänlig föda finner,
Då tändes elden snart och uti låga brinner.
När lärdom gynnad blir och väg till lycka är,
Dess frukter hos ett folk man aldrig sakna lär.
Men där ej odlat vett belönt och hedrat bliver,
Man
sig ett fåfängt hopp om ljus och kunskap giver.
Från dessa enkla pedagogiska tankar i versifierad form
sökte Porthan vid 1769 års promotion höja sig till en mer
odeartad lovsång över sanningen:
Vi
sker, att Sannings bild vår
själ så kraftigt retar
Och människan hennes spår med sådan iver letar?
Jo, hon allt nöjes grund och rika källa är
Och ämnet till vårt väl uti sitt sköte bär.
Icke en gång skönheten kunde Porthan tänka sig utan
gemenskap med sanningen:
Det vackra har en rätt att alltid oss förnöja,
Det med en egen kraft kan hjärtat till sig böja,
Det övar på var själ en ljuvlig envåldsmakt,
Vår håg förtjusad blir och fängslas av dess prakt.
Men skönhet kan man blott i sannings sällskap finna,
Det falskas lånta sken vid minsta fläkt ses svinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
