Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Promotionspoesi. 369
Dess skymt kan icke namn av verklig fägring få;
Vad nöje kan det ge? Vad aktning bör det nå?
Men vad kan för vår syn med större fägring pråla
Än Sanning, när dess
glans får ohöljd oss bestråla?
I en odödlig hamn hon sig för sinnet ter,
Och med ett gudasken man henne omvärvd ser,
Dess åsyn i vårt bröst en livlig vällust gjuter,
Och sinnet upplyft blir, när man dess blickar njuter,
Det ljus hon sprider ut, ger allt sin rätta dag,
Av henne allt får liv och styrka och behag.
Det är den vises lott att höra sannings röst
Och viga henne in ett tempel i sitt bröst.
Han kunskaps skatter bör tör sig och andra söka
Och
sannings sköna
ljus hos människor alltid öka.
Med Porthans kväden hade promotionspoesin sagt
sitt sista ord under denna epok. Till poesi i egentlig me-
ning nådde den ännu icke. Framstegen voro i huvudsak
formella och språkliga. Vad innehållet vidkommer, kan
även härutinnan en liten vändning till det bättre iakttagas.
I den tidigare promotionspoesin, ända ifrån 1740-talet, hade
under denna opoetiska tid insmugit sig det rentav osmak-
liga manéret att till stor del uppfylla promotionspoemen
med mer eller mindre misslyckade strofer över de av pro-
movendi utgivna akademiska dissertationerna, vilkas full-
ständiga titlar yttermera meddelades som noter till
promo-
tionsstyckena. Även poemen skulle på detta sätt få en
bismak av akademisk lärdom. Man kan
gott förstå att
promovendi kände sig förtjusta över att se sina namn och
sina lärda arbeten sålunda förevigade i rim och meter 1
).
*) Såsom prov på detta slags poesi må anföras några strofer ur
poemet vid 1751 års promotion:
Av den odödliga själens art
Guds ära betraktar Achander
Och huru dunsten ur kroppana snart
Omkring sig i luftene blandar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
