Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledande öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»LILLA OFREDEN».
5
medlemmen i den s. k. durchfartskommissionen Ulrik Ruden-
schöld, som på regeringens uppdrag hade genomrest särskilda
delar af landet och därunder gjort detaljerade studier äfven rö-
rande den allmänna hushållningens förbättrande. Af dessa
memorial och berättelser får man en ganska klar bild af det
rådande tillståndet på den tiden. Det framgår att landet då
ännu ej hade kunnat förkofra sig, att talrika ödeshemman
och ödemarker funnos öfveralt, att folkbristen var stor, men
att en redan talrik uppväxande ungdom förefans, att bristen
på goda kommunikationsmedel i främsta rummet höll landet i
vanmakt o. s. v. Rudenschöld framhåller nationens naturliga
snillegåfvor, ihärdighet och kroppsstyrka, men säger ock att
lättja och fylleri hade tagit öfverhand och att däremot idog-
het och »husaktighet» voro medelmåttiga.
Efter Horns störtande och hattpartiets öfvertagande af re-
geringsmakten ter sig den politiska situationen mera kompli-
cerad, särskildt hvad beträffar vårt land, hvarpå blickarna åter
riktades i följd af det härskande partiets lättsinniga förbere-
delser till ett nytt krig med den mäktiga grannen i öster. Re-
dan därför är det gifvet, att den nya partibildningen äfven om-
fattade vårt lands politiker, bland hvilka man finner ifriga så-
väl hattar som mössor.’ Man kan känna sig öfvertygad om,
att den allmänna opinionen i landet, som ej ännu hunnit
glömma den stora ofredens fasor, var för fredens fortfarande
bevarande. Men på riksdagarna, särskildt inom adeln, hade
äfven krigspolitiken ifriga finska anhängare, som delade hat-
tames chauvinism och i främsta rummet drömde om återta-
gandet af den del af Finland, som genom freden i Nystad gått
förlorad.
Efter det olyckliga kriget blef spörsmålet om landets upp-
hjälpande åter aktuelt. Ständernas plenisalar genljuda åter
af de flyktige finnarnes klagorop och besvär öfver sina lidan-
den under lilla ofredens tid, af anklagelser öfver den uselt
förda kampanjen, hvarigenom Finlands välfärd ånyo satts på
spel, af petitioner om nya frihetsår, skadeersättningar och an-
dra förmåner. Icke mindre än 20 memorial nämnas såsom in-
lämnade af de finska flyktingarne vid 1742—43 års ständer-
möte, och för behandlingen af desamma tillsattes tvänne s. k.
finska deputationer, af hvilkaden viktigare, »deputationen öfver
ärendernes reglerande uti Finland» icke blott föreslog frihetsår och
andra lättnader och eftergifter, utan äfven åtgärder till landets
upphjälpande, såsom vissa tullfrihetsförmåner, kolonisering från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
