Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledande öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
INLEDANDE ÖFVERSIKT.
väl den världsliga som den andliga auktoritetens syften. Uti
långa fägnekväden prisades de världsliga auktoriteteina i de
mest smickrande toner, medan kyrkan tog tidens diktning i
anspråk för flere olika ändamål, dels för att inskärpa underdå-
nighetens lydnadsplikt hos församlingen, dels för att i rim och
meter kläda den torra och ytliga moral, som kännetecknade
detta auktoritetens tidehvarf.
Men nu hade en ny tid inbrutit, då storhetsepokens he-
roiska ideal förbleknat och hela den gamla ståten hade ram-
lat öfver ända, tron på Sveriges storhet, konungaförgudningen
och den kyrkliga allmakten. Man finner också att dikten vid
denna plötsliga omgestaltning af alla tidigare värden till en
början stod rådvill och ej fann någon roll i den nya tidens
jäsande vårbrytning. Den rörde sig till en början i de gamla
gängorna, och åtskilliga epigoner uppträdde som gengångare
från den karolinska tiden, hvars saväl politiska som religiösa
ideal dock ej mera hade någon kurs. Flere af dem kunde ald-
rig frigöra sig från de gamla karolinska idealen, som dock
blefvo alt mera utnötta, ju oftare de malades i poesins tramp-
kvarn. Men hos andra, t. ex. den främste af denna periods
öfvergångsskalder, Jakob Frese, möter man om hvartannat
gamla och nya stämningar. Han visar sig i sin under frihets-
tiden uppspirande diktning som en varm anhängare af dess
freds- och frihetsideal. Frese tager afstånd från den karolin-
ska tidens krigiska äfventyrarpolitik, liksom äfven från en-
våldsmakten. Han vänder sig äfven mot den kyrkliga orto-
doxin och ter sig i sin diktning starkt påvärkad af den pie-
tistiska riktningen. Men längre följde han icke med strömmen.
Tankens och förnuftets frihetsstrider voro för honom främ-
mande, ja rent af en styggelse. Och därför kunde han aldrig
blifva en fullödig poetisk tolk för den nya tiden. Han bort-
gick också redan i frihetstidens början.
Vi ha sett att de flesta af den nya tidens impulser kommo
från utlandet, och det var äfven härifrån som dikten slutligen
fick sin lösen. Hade Tyskland under den förra perioden
varit mest tongifvande, så kom nu turen till England
och Frankrike. Här hade poesin redan befruktats af de nya
idéerna och funnit ämnen och former, som öfverensstämde
med desamma. Särskildt i England hade äfven den sköna
litteraturen trädt i upplysningens och den praktiska nyttans
tjänst. Det är bland annat påfallande beröringspunkter mel-
lan den då moderna naturforskningens mångahanda rön och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
