Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledande öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE MORALISKA VECKOSKRIFTERNA. 21
praktiska anvisningar och de i England uppståndna s. k. mo-
raliska veckoskrifternas brokiga innehåll och betraktelser öf-
ver alla möjliga ämnen. Såväl i Richard Steeles »The Tatler»
(1709—1711) som i Addisons »The Spectator» (1711–1712)
framstäldes i korta, populärt hållna och lättskrifna uppsatser
frågor rörande »kärlek och äktenskap, konsten att uppfostra,
sällskapslifvets värkliga eller blott konstlade frihet, blygsam-
het, ärelystnad, girighet, stolthet, lyx i kläder och ekipagen,
pryderi och koketteri, oseden att duellera, spelsjuka, lycksöke-
riet i lotterispel, religiositet och fritänkeri, fanatism och tole-
rans. det politiska kannstöperiet, de lärdas pedanteri, författar-
nes okunnighet och smaklöshet, sprakets tilltagande fördärf
och hundratals dylika saker». Detta var för tidens allmänhet
någonting alldeles nytt och kröntes också af en utomordentlig
framgång. Tendensen gick ut på att upplysa och förbättra,
förfina och förädla. Det är något af tidens scommon sense»
och praktiska lifsåskådning i dessa tidskriftsartiklar. Addisons
enda och stora mål var att »bannlysa okunnigheten ur det
brittiska riket» och han framstår i denna sin värksamhet som
en moralisk lekmannapredikant, som lärde en mera nyttig,
mera tilltalande och mera praktisk moral, än den man hittils
hade fått höra från teologins katedrar och kyrkans predik-
stolar.
De moraliska veckoskrifterna fingo inom kort talrika ef-
terföljare i alla länder. Sverige erhöll i början af 1730-talet
ett motstycke i Olof von Dalins »Then Swänska Argus», som
visserligen icke uppnådde förebilderna i uppfinningsrikedom,
träffande karaktäristik och stilistisk konst, men hvilken lik-
väl måste betecknas som en synnerligen lycklig efterföljare
och genom sin stora framgång visade att den äfven här mot-
svarade tidens behof och träffade dess smak. Ämnena och be-
handlingssättet äro merendels desamma, men det är naturligt-
vis svenska förhållanden, som här äro föremal för saväl all
varsamma som skämtsamma betraktelser. Dalin framstår re-
dan här som en fullständig exponent för den nya tidens idéer.
Visserligen var han ej någon vän af dess politiska frihetsideal,
det framsticker tvärtom en tydligt skönjbar konungsvänlighet
i hans skrifter. Han slutade som hofpoet och deltog äfven i
de misslyckade försöken att stärka konungamakten. Men i stäl-
let afspegla sig i hans skrifter tidens rationalistiska och upp-
lysningsvänliga tendenser. Han var en det sunda förnuftets
man, en religiös skeptiker, som bland annat i sina berömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
