Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 TEOLOGIN OCH RELIGIONSLITTERATUREN.
ter därför en afgjordt ortodox prägel. Dess sträfvan går i
främsta rummet ut på att bevara renlärigheten orubbad och
att på det eftertryckligaste söka tillbakavisa alla heretiska me-
ningar.
Gentemot den förgångna tiden framträder dock ett af-
gjordt tillbakagående inom teologin äfven vid universitetet.
Gamla missförhållanden gjorde sig nu mera kännbart gällande
än förut. Under teologins stormaktstid hade åt teologiska fa-
kultetens lärare beredts en privilegierad ställning med högre
löneförmåner och större prebenden. Följden var att de teolo-
giska lärostolarne blefvo ett efterlängtadt mål för universitetets
lärare i gemen, hvilka alla blefvo dilettanter äfven på teolo-
gins område för att kunna komma i fråga. Men när någon
af de många aspiranterna omsider efter långvarig täflingskamp
nått sitt mål, var han vanligen redan till åren kommen och
hade hvarken krafter eller håg att ägna sig åt vetenskapligt
teologiskt skriftställeri.
En omständighet, som tillbakahöll mången, låg i de fa-
ror hvilka sällsamt nog voro förenade med det ortodoxa för-
fattarskapet. Så i detalj det ortodoxa systemet än var utar-
betadt redan under föregående tid, synes dock ingen med sä-
kerhet kunnat afgöra hvad som i hvarje föreliggande fall vår-
den rena oförfalskade läran. Detta framgår af de ständiga be-
skyllningar som tidens teologer riktade mot hvarandra för
bristande renlärighet i en eller annan punkt och hvarom icke
sällan upplågade häftiga tvister. Vi ha sett att icke en gång
de mest ortodoxa bland teologerna gingo fria för att miss-
tänkliggöras för heresi. Under sådana förhållanden torde det
icke ha varit lockande att uppträda som ortodoxt-teologisk
skriftställare. Det kunde lyckas, om man hade god tur, men i
motsatt fall måhända äfven leda till fördärf och förföljelser.
En annan omständighet, som värkade hämmande, var att
under stormaktstiden utvecklats en så utomordentlig produk-
tivitet på det teologiska vetandets alla områden, att för den
följande tidens epigoner ej mera förelåg någon större uppgift.
Det enda som återstod var att försvara kyrkans lära gentemot
de nyaste heretiska strömningarna, och man finner äfven, att
tidens teologer med stor förkärlek omfattade denna uppgift.
Af den rena teologins målsmän är det endast tvänne, som
vi här ha skäl att något uppehålla oss vid. Bland de såväl
genom sin egen teologiska bildning som genom sin produk-
tiva lärarevärksamhet mera framträdande är att nämna profes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
