Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS BERGIUS. 37
sor Anders Bergius 1, som också längre än någon annan sam-
tida tillhörde den teologiska fakulteten. Sin teologiska bild-
ning hade han under den stora ofreden förvärfvat i Upsala,
men förnämligast i Rostock, där han lyckades vinna anställ-
ning som docent i teologiska fakulteten och där han redan
presiderade för flere afhandlingar. Härifrån nådde hans rykte
hemlandet och enligt förmodan på föranstaltande af biskop
Witte blef han återkallad till Finland och vann anställning
som teologie adjunkt vid akademin i Åbo, sedan han under
Fahlenius’ presidium disputerat med några ortodoxa såväl mot
pietister som separatister riktade teser (Thesium teologicarum
pentes 1724). Genom sin i teserna ådagalagda högkyrkliga
ståndpunkt vann han prokanslerns ynnest. Redan år 1726,
då det var fråga om besättandet af en ledig teologie profes-
sur, rekommenderade Witte honom till erhållande af förslags-
rum som en »promt och expedit, lärd och skicklig Theo-
logus», hvilken »icke allenast i Upsala, utan ock i synnerhet
i Academia Rostochiensi de allrabästa, solidaste och renaste
Theologos åhört, så han in Theologia Thetica, Polemica, Exe-
getica och Casuistica är versatissimus» 2. Äfven efter hemkoms-
ten hade han såväl genom sitt prof för adjunkturen som vid
ett synodalmöte visat sin solida teologiska erudition. Då han
två år senare blef professor, rättfärdigade han också de för-
hoppningar, som stäldes på honom och lyckades samla om-
kring sig ett antal intresserade lärjungar, för hvilkas disputa-
tioner han presiderade. Själf utgaf han 1733 för teologie dok-
tors grad en afhandling om fullkomligheten (de perfectione),
den enda teologiska skrift man har af Bergius. Såsom van-
ligt i tidens ortodoxa disputationer upptog han till behand-
ling en fråga, hvarom stridiga meningar rådde mellan orto-
doxin och den separatistiska riktningen, därvid försvarande
kyrkans rena lära gentemot alla olika tänkande. I denna
fråga vände sig Bergius emot tvänne ytterligheter, den ena
den köttsliga säkerhet, som helt och hållet litade på Kristus’
förtjänst och därför försummade att sträfva till fullkomlighet,
den andra det andliga högmod, som uppstår genom öfverskat-
tande af den fullkomlighet, som den pånyttfödda kan vinna
1 Född 1693 i Töfsala, kyrkoherdeson. Student i Upsala 1715 och
magister därstädes 1719. Docent i teologi i Rostock. Teologie adjunkt
i Åbo 1724, teologie professor 1728, teologie doktor 1733, domprost 1734,
kyrkoherde vid Storkyrkan i Stockholm 1744. Död 1750.
2 Cons. Prot. 19/8 1726.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
