Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES WALLENIUS. 39
fred endast kan grundas på sanning och icke ingås med sannin-
gens förstörare, genomgår han alla punkter i Pfaffs »Entwurff von
Vereinigung der protestantischen Kirchen» och slutar med att
förklara, att någon union mellan lutheraner och reformerta ej
kan komma till stånd. De talrika citaten tyckas visa att Wal-
lenius i sin vederläggning af Pfaffs åsikter icke var själfstän-
dig, utan förnämligast stödde sig på tyska ortodoxa auktori-
teter.
För vinnande af teologie doktors grad vid universitetets
jubelfest 1740 utgaf Wallenius en teologisk dissertation om
människan lärd af. Gud (hominem a deo doctum), ett uppkok
på tyska ortodoxa teologers arbeten, hvars tredje polemiska,
mot naturalister och fanatiker riktade afdelning dock ej med-
hans före promotionen och sedermera aldrig såg dagen 1. Lik-
som Bergius samlade han omkring sig intresserade lärjungar,
för hvilkas dissertationer han presiderade.
Under lilla ofreden kvarstannade Wallenius i Finland, lät
af ryska öfverbefälhafvaren Keith utnämna sig till första teo-
logie professor samt skötte i biskopens frånvaro stiftets ange-
lägenheter. Ännu efter hans död (1746) prisades han i verser
af söderfinska nationen, hvars inspektor han var, för sitt nit
och sin ifver för den rena läran2.
Äfven den teologiska disputationslitteraturen vid akade-
min är rik på inlägg i tidens stridsfrågor. Dissertationerna
på teologins område utgöras för det mesta af utläggningar
öfver någon af de ortodoxa dogmerna och därtill fogad polemik
mot alla olika tänkande. Man möter bland annat äfven ett
försök till en allmän och slutlig vidräkning med den separa-
tistiska rörelsen i en disputation af Isak Lithowius8 om sepa-
ratismen (de separatismo 1736). Afhandlingens syftemål var
såväl att påvisa separatismens oberättigande och skadlighet
som att vederlägga separatisternas skäl och asikter. En egen-
domlig inkonsekvens är, att förf, ansåg separation från öfriga
kyrkor helt naturlig och berättigad, medan afsöndring fran
den evangelisk-lutherska kyrkans gemenskap var otillåtlig
och fördärflig. Hans framställning går särskildt ut på att visa,
att denna kyrka ingalunda var ett sadant Babel, som separa-
1 Om denna afhandling se Råbergh, anf. arb., II, s. 58—60.
2 Nekrologer öfver W. inflöto såväl i svenska som tyska tidningar
och lärdomskrönikor.
3 Född 1709, student 1728. Sedan 1735 pastor i Lappo. Död 1788.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
