Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 TEOLOGIN OCH RELIGIONSLITTERATUREN.
här på jorden. I sistnämda punkt vände han sig särskildt
mot pietister och separatister och deras uppfattning af full-
komligheten. I sak är han dock benägen att gifva pietismen
mera rätt än vanligt var i det högkyrkliga lägret, ehuru han
ej godkände det sätt och de medel den använde för vinnande
af sitt mål *
Då Bergius efter lilla ofreden kvarstannade i Stockholm,
efterträddes han som domprost och professor primarius af Jo-
hannes Wallenius2, den förste i en rad af framstående lärare
med detta namn vid Åbo akademi. Under stora ofreden hade
Wallenius studerat i Upsala, men återvände efter fredsslutet
till Åbo, där han under D. Juslenius’ presidium disputerade
för magistergraden med en filologisk undersökning angående
berättelsen om äktenskapsbryterskan i Johannes evangelium 3,
hvari han med användande af ortodoxins skolastiska metod
förnämligast sysselsätter sig med frågan, huruvida denna be-
rättelse var sann, d. v. s. »af den helige andes amanuenser
införd», något som förf, för sin del var öfvertygad om. Efter
att 1727 ha vunnit anställning som docent i teoretisk filo-
sofi vid akademin, blef han följande år teologie adjunkt,
sedan han för denna tjänst disputerat med en teologisk under-
sökning rörande Chr. M. Pfaffs ireniska försök (Examen ireni-
corum Chr. M. Pfaffii). Det var den finska ortodoxins vidräk-
ning med den mäktiga rörelse för en förening mellan luthe-
raner och reformerta, som då pågick i Tyskland och hade sin
främste förspråkare i den berömde kanslern vid universitetet i
Tubingen Chr. M. Pfaff (1686—1760), som 1720 hade utfärdat
sitt bekanta fredsrop till protestanterna (alloquium irenicum
ad Protestantes) och därigenom framkallat ett synnerligen häf-
tigt upplågande af de synkretistiska striderna. Det var så-
lunda ett i allo tidsenligt ämne Wallenius hade valt för sitt
teologiska prof. Som man kunde förutse, stälde han sig helt
och hållet på ortodoxins ensidigt afvisande ståndpunkt gent-
emot alla föreningssträfvanden. Utgående från axiomet att
1 Råbergh, anf. arb. II, s. 79—83.
2 Född i Karislojo prästgård 1698. Student i Upsala 1719, magis-
ter i Åbo 1726. Docent i teoretiska filosofin 1727, teologie adjunkt 1729,
professor i logik och metafysik 1736, tredje teologie professor 1737, teo-
logie doktor 1740, andra teologie professor 1741. Under lilla ofreden
vice biskop, första teologie professor och domprost 1745. Död 1746.
3 Tentamina filologica ad historiam adulterae Joh. VIII 3. seq. de-
scriptam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
