Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNODALAFHANDLINGARNA. 41
vid akademins hundraårsjubileum 1740. Vi ha redan omtalat
Wallenius’ oafslutade lärdomsprof för den teologiska doktors-
värdigheten. För samma ändamål utgaf dåvarande professorn
i den heliga skrifts grundspråk Petter Filenius början af
en afhandling om »katolikernas hedniska religionsbruk»
(sacra pontificiorum gentilitia), som enligt Råbergh »påminner
om det sämsta, som den ortodoxa riktningen under 17:de år-
hundradet frambragt». Dess polemiska udd var särskildt rik-
tad mot katolicismen. Ortodox och polemisk var äfven pro-
fessorns i fysik, den berömde Johan Brovallius’ doktorsdisputa-
tion »om heretikers betvingande» (de coercitione hareticorum).
Förf, hade tänkt sig den för kyrkan då tidsenliga uppgiften
att angifva de medel, hvarmed ortodoxin skulle kunna be-
tvinga de heretiska rörelserna, som begynte blifva alt allmän-
nare. Men han nådde aldrig så långt i sin afhandling, hvars
första del endast sysselsätter sig med utredandet af begreppen
heresi och heretiker. Därvid polemiserade förf, ideligen mot
Chr. Thomasius, Gottfried Arnold m. fl. frisinnade författare,
som hade riktat beskyllningar emot den lutherska kyrkan.
Förf:s egen ståndpunkt är den högkyrkliga och ortodox-dogma-
tiska.
Det var dock icke nog med att akademins teologer och
teologie studerande uppträdde på stridsbanan, också prästerska-
pet i gemen skulle uppbådas i den stora striden mot separa-
tismen. Men ett sådant uppträdande var icke någon lätt sak.
Prästbildningen hade gått mycket tillbaka under det långva-
riga ofredstillståndet och det var säkert icke många, som kände
sig kapabla att uppträda som aktiva deltagare i kampeu. Och
huru finna en lämplig form för ett sadant uppträdande?
För befordrande af teologiskt skriftställeri voro i kyrkola-
gen föreskrifna årliga synodalmöten, vid hvilka någon därtill
utsedd prästman skulle författa teser eller s. k. synodalafhand-
lingar för att offentligen ventileras å mötena. Af ålder hade
dessa teologiska disputationer betraktats såsom ett ingalunda
ovärksamt medel att bevara den evangeliska tron i sin ren-
het, och man återupplifvade efter stora ofreden dessa synodal-
möten för att äfven rycka prästerskapet på landet med i stri-
den mot den öfverhandtagande separatismen.
Man kan emellertid konstatera det teologiska förfallet efter
stora ofreden äfven därutinnan, att antalet synodaldisputatio-
ner är betydligt i nedåtgående, jämfördt med förhållandet un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
