Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 TEOLOGIN OCH RELIGIONSLITTERATUREN.
der föregående tid. Vid prästmötena i Åbo ventilerades dock
tid efter annan synodalafhandlingar, i synnerhet på 1730-talet.
Ett och annat synodalmöte hölls äfven i Vasa, Uleåborg och
Gamlakarleby, då vanligen en i Åbo redan granskad afhand-
ling yttermera ventilerades äfven af Österbottens prästerskap.
I Borgå stift synes den teologiska produktionen bland präster-
skapet ha varit ytterst ringa. Man känner nämligen en enda
synodalafhandling från hela denna tid.
Det är betecknande för tiden att samtliga synodalafhand-
lingar i Åbo stift behandlade någon artikel från den Augs-
burgiska bekännelsen (Confessio augustana) 1. Begynnande från
andra artikeln om syndens ursprung genomgicks bekännelse-
urkunden artikel för artikel, hvarmed fortsattes i alt mera
svällande afhandlingar långt in på nästa århundrade. Sam-
manförda till ett helt bilda alla dessa synodalafhandlingar den
finska kyrkans inlägg i tolkningen af den Augsburgiska be-
kännelsen. Synbarligen föresväfvade härvid såsom kyrkans
mål att under en tid, då ortodoxin stod i fara, hämta stöd och
tröst ur denna läras hufvudurkund. Man finner detta redan af
den form, hvari dessa synodaldisputationer framträda. Stor
vikt lades på att framställningen skulle vara så renlärig som
möjligt. De olika artiklarnas öfverensstämmelse med bibeln
ådagalades genom talrika citat ur skrifteus olika böcker. Så-
som källor och stöd vid framställningen och tolkningen af be-
kännelseskrifterna åberopades en stor mängd tyska ortodoxa
teologers skrifter. Men hufvudsaken var dock att i hvarje mo-
ment af bekännelseläran påvisa de olika meningar, som därom
gjorts gällande, söka bevisa oriktigheten af desamma och till-
bakavisa dem som till evig osalighet ledande villfarelser. Till
de redan från förra seklet kända och utnötta anklagelsepunk-
terna mot papister, kalvinister, pelagianer, socianer m. fl. komma
nu äfven angrepp mot samtidens heretiska rörelser, särskildt
pietismen och därpå följande frireligiösa strömningar. Så po-
lemiseras i ett par af ifrågavarande afhandlingar emot den be-
kante J. K. Dippel, hvars mot ortodoxins påfvedöme särskildt
riktade skrifter äfven framträngt till Finland och här vunnit
enstaka anhängare2. Att våra ortodoxe förskräktes häröfver,
1 Måhända berodde detta pa att den Augsburgiska bekännelsens
tvåhundraårsjubileum inföll år 1730, då äfven vid akademin i Åbo en
minneshögtid ägde rum.
2 Den mest bekante var Josef Pipping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
