Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOLOGIN OCH RELIGIONSLITTERATUREN.
med varsnar inflytelser af de nya religiösa rörelserna, särskildt
pietismen. I början af frihetstiden hade det finska präster-
skapet faktiskt rekryterats af personer, som under stora ofre-
den tillhört det pietistiska lägret och efter sitt inträde i stats-
kyrkans tjänst fortfarande bevarade sympatier för pietismen.
Bland sådana framstår kyrkoherden i Birkkala Johan Tolpo x,
som hade varit en ifrig deltagare i de pietistiska konventik-
larna i Stockholm samt härför stått under tilltal inför de and-
liga myndigheterna. Efter hemkomsten blef han underkastad
ett strängt förhör (examen ortodoxia) och måste afsäga sig de
pietistiska villfarelserna, innan han erhöll kyrkoherdeämbetet
i Birkkala 2. En af honom författad synodalafhandling om rätt-
färdiggörelsen (de justificatione), trykt 1733 ehuru ventilerad
först två år senare, lägger större vikt på en sann och lefvande
tro, än man vanligen plägade inom det ortodoxa lägret, utan
att dock på något sätt träda i opposition mot den statskyrk-
liga uppfattningen.
En annan pietistiskt sinnad prästman var Gabriel Lau-
reus8, hvilken som fältpräst under kriget hade råkat i rysk
fångenskap och blifvit förd till Tobolsk, där han liksom så
många andra af krigsfångarna greps af den Halleska pietis-
men och bland annat i flere år var inspektor för den af pie-
tisterna grundade skolan i Tobolsk. Efter hemkomsten fick
han såsom misstänkt för pietistiska böjelser vänta i tre år, in-
nan han blef utnänid till kyrkoherde i Loimijoki. Hans till
synodalmötet 1739 utgifna skrift »om goda värk» (de bonis
operibus) behandlade en af hufvudtvistefrägorna mellan orto-
doxins och pietismens målsmän. Ehuru Lauraeus i denna fråga
stälde sig på en mycket moderat och medlande ståndpunkt,
vände han sig dock uttryckligen mot ortodoxins bestridande
af goda gärningars nödvändighet, ja till och med möjlighet,
påvisande icke blott oriktigheten af denna uppfattning utan
äfven de slemma följderna, bestående i kallsinnighet och and-
lig lätja, som följde af en sådan lära. Lauraeus åberopar sig
i denna punkt på »den salige och rene» Ph. J. Spener, pietis-
ternas fader4. Framträdandet af denna afhandling och de följ-
1 Född 1684, magister 1703, kyrkoherde i Birkkala 1722, i Ulfsby
1735. Död 1740.
2 Jfr. Tengström, Handlingar i Finlands kyrkohistoria, hft. 6 s. 88.
3 Född 1677. Regementspastor sedan 1702. Råkade i rysk fången-
skap och fördes till Tobolsk 1712. Kyrkoherde i Loimijoki 1724. Teo-
logie professor 1749. Teologie doktor 1752. Död 1753.
4 En utförlig redogörelse för denna afhandling läses i »Teologins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
