Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNODALAFHANDLINGARNA.
43
kan icke väcka förvåning, enär Dippel hade riktat sina hvas-
saste pilar just mot den kyrkliga ortodoxin. Enligt en sam-
tida tysk fritänkares yttrande lämnade Dippel ej »en enda arti-
kel i hela ortodoxin oantastad och nedslog som en annan Sim-
son den akademiska teologins hela afgudatempel» 1. De anfall,
Dippel i sin skrift »Christen Stadt auf Erden» hade riktat mot
det ortodoxa prästerskapet, upptogos bl. a. till bemötande i en
synodalafhandling om det kyrkliga ämbetet ide ministerio ec-
clesiastico 1736) af N. Malm2. Han förnekade här alla de
kraf, som Dippel hade uppstält på en det nya förbundets tjä-
nare, en omedelbar gudomlig kallelse, ett heligt med Kristus
i innerlig förening stående väsen samt frihet att lära enligt
andens ingifvelse oberoende af skriftens bokstaf. Malm vid-
höll gentemot dessa fordringar ortodoxins uppfattning, att en
inre kallelse icke var nödvändig, att oberoende af prästens and-
liga sinnestillstånd hufvudvikten låg på att han predikade Guds
rena lära och utdelade sakramenten samt orubbligt ansåg sig
bunden såväl af skriften som de symboliska böckerna.
Mot Dippel vände sig äfven Johan Amnell3 i en synodal-
afhandling rörande åttonde artikeln i confessio augustana om
sakramenten (1746). Det gäller till en del samma spörsmål
som i föregående disputation eller huruvida ordet och sakra-
menten äro kraftiga, ändock de igenom ogudaktige personer
varda förkunnade och utdelade. Såsom bekant förnekades
detta såväl af pietismen som synnerligen kraftigt af Dippel,
hvars uttalanden i denna fråga förf, citerar ur flere olika skrif-
ter. Hela den senare delen af afhandlingen är ägnad att be-
möta Dippels åsikter och försvara den ortodoxa ståndpunkten.
Det är det vidlyftigaste bemötande af dippelianismen vår or-
todoxa litteratur har att uppvisa.
Att döma af synodalafhandlingarna synes tidens präster-
skap öfver hufvud ha omfattat den ortodoxa riktningen och
följt de från kyrkans höjder angifna signalerna. Särskildt gäl-
ler detta under början af frihetstiden. Men man möter dock
redan från denna tid en och annan prästman, för hvilken ti-
dens religiösa rörelser icke gått spårlöst förbi och hos hvilken
man därför anträffar ortodoxin i en mildare form, ja till och
1 Henning, anf. arb. s. 19.
2 Född i Birkkala 1686. Kyrkoherde i Akkas 1722. Död 1759.
3 Född 1692, kapellan i Åbo 1722, kyrkoherde i Tammela 1733. Känd
som riksdagsman hörande till mösspartiet. Död 1772.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
