Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 TEOLOGIN OCH RELIGIONSLITTERATUREN.
ning till Spener, som äfven citeras i arbetet, lägger största
vikten på inre omvändelse och ett heligt lefverne. I många
af de andliga tvistefrågorna, som då ventilerades, uttalar han
åsikter, som gå stick i stäf emot den officiella uppfattningen
på ortodoxins höjder. Liksom pietisterna vänder han sig mot
ogudaktiga och oomvända lärare i församlingens tjänst. Varmt
och värdigt uttalar sig Frosterus för själens renhet och hälgd
och ett fromt lefverne, men utfar äfven stundom i kraftiga
och groteska bilder mot tidens ondska, som manifesterade sig
i girighet, egennyttighet och otro samt i förakt för de fattiga
och elända, för hvilka han uppträder som en sant kristlig tale-
man. — Frosterus hade äfven utarbetat en samling katekespre-
dikningar, men dessa utkommo aldrig från trvcket.
Märkligare genom sin ställning till de andliga rörelserna är
tidens största predikosamling, rektorns vid Torneå pedagogi Jo-
han Wegelius1 stora postilla Sepyhä ewangeliumillinen walkeus tai-
wallisesa opisajapyhäsä elämäsä, som utkom i två digra volymer
(2264 sidor) åren 1747, 1749 samt därefter under 1800-talet upplef-
vat tre nya upplagor och en svensk öfversättning under titeln
Evangelii heliga ljus uti den himmelska läran och ett heligt le-
werne (1853, 1856)- Wegelius var liksom pietisterna öfver huf-
vud djupt genomträngd af öfvertygelsen om lutherdomens för-
fall och kyrkans stora brister, och det var för att afhjälpa
dessa brister han utgaf sin berömda postilla. Såsom bevis på
det ringa resultatet af kyrkans värksamhet framhöll han den
gemena hopens stora okunnighet och syndfulla lefverne. Största
ansvaret för dessa brister vältrade han på predikoämbetets in-
nehafvare, som ej sågo dessa brister, än mindre tänkte på att
rätta dem. Vårdslöst och utan grundlig insikt — säger förf.
— predikade de Guds ord och utdelade sakramenten äfven åt
»hundar och uppsåtlige kände syndare», äfvensom lefde själfva
med världen uti »stora synbara laster, dryckenskap, girighet,
högfärd och andra köttsens gärningar». Följden häraf var,
att »intet stand nu var i sa stort förakt som prästeståndet
och intet världsligt arbete aktades så ringa som prästernas
göromål, predikningar och tjänst».
1Joliazz Wegelius var son till spenerska pietismens första målsman i
Finland, den af Gezelius d. y. afsatte kyrkoherden i Pudasjärvi med
samma namn. Född 1693 i Stockholm. Student i Åbo 1709, i Upsala
1719. Prästvigd 1720 och predikant i Enontekis lappmatk. 1726 rektor
vid Torneå pedagogi, 1757 kyrkoherde i Uleåborg. Död 1764.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
