Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 TEOLOGIN OCH RELIGIONSLITTERATUREN.
framstående som religiös skriftställare. Sin religiösa väckelse
erhöll han som informator hos öfverste Gustaf Creutz i Ab-
borfors, där han kom i beröring med den från Tobolsk
återvände pietisten Carl Creutz äfvensom den i närheten bo-
ende likaledes väkte kaptenen Adam Brunou, känd för sin
konflikt med den ortodoxe biskopen D. Juslenius i Borgå. 1
denna fromma krets blef äfven Achrenius andligen väkt. Naiv
och gråtmild till sin natur, råkade han lätt i själanöd och be-
svärades redan vid denna tid af svara religiösa anfäktelser,
hvilka sedermera äfven under hans prästetid ofta återkommo,
dock omväxlande med skof, då mera världsliga intressen och
inflytelser gjorde sig gällande. Under en sådan anfäktelse ef-
ter en svår sjukdom skall han hafva förstört en samling af
honom skrifna världsliga dikter. Som kapellan i Esse, där
den separatistiska rörelsen vid denna tid hade gripit omkring
sig, predikade han till en början mot separatisterna och sökte
återföra de vilseförda i kyrkans sköte. Men därunder blef
han själf alt mera vacklande i sin öfvertygelse, och ju mera
han fördjupade sig i läsning af den separatistiska litteratur,
som då var allmänt spridd i Österbotten, bl. a. arbeten af Gott-
fried Arnold, Roemeling, Reitz m. fl., dess mera blef han öf-
vertygad om att separatisterna hade rätt och att den lutherska
kyrkan var det Babel, som omtalades i uppenbarelseboken.
Han begynte alt mera upptaga i sig tidens olika andliga rikt-
ningar. Än fördjupade han sig i uppenbarelsebokens mystik
och trodde som kiliasterna på det tusenåriga riket, än förföll
han i fullständig andlig kvietism, än rykte han upp sig till
en andlig väckelsepredikants hänförande ifver. Det myckna
grubblandet i religiösa frågor och de fortsatta svåra anfäktel-
serna framkallade slutligen ett tillstånd af religiös exaltation
och sinnesförvirring, som utbröt vid pingsten 1740, då han
skrek och hoppade i predikstolen, så att stöfvelkragarna syn-
tes öfver predikstolskransen, vid hvilken syn församlingen så
förskräktes, att den hals öfver hufvud flydde ur kyrkan i tron
att den yttersta domen var i annalkande. Själf trodde Ach-
renius att Herren hade gjort ett stort undervärk till försam-
lingens och hans egen väckelse. Han upphörde därför helt
och hållet med offentliga gudstjänsters hållande, bekände sig
i Finland, 5:te delen (1861) samt af Martti Ruuth i en akademisk afhand-
ling (1904). En vidlyftig själfbiografi i handskrift finnes i Universitets-
biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
