Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
EN NY RIKTNING.
gande strömning, som af hela den teologiska lärobyggnaden
endast aksepterade nagra fundamentalsatser, söka bundsförvan-
ter bland de moderatare af de religiösa riktningar, som den ti-
digare sa bittert hade förföljt. Så finner man att teologiska
fakulteten mot periodens slut icke blott godkände uppbyggel-
seskrifter, som stodo i strid med ortodoxins betraktelsesätt,
utan till och med rekommenderade dem såsom ägnade att be-
fordra uppbyggelse och andlig väckelse. Dit hörde bland andra
äfven Achrenius’ talrika religiösa skrifter. Det teologiska
censurnitet att söka uppspåra förgripliga meningar i utkomna
arbeten begynte alt mera aftaga. Det sista kända fallet är af
år 1751, då en akademisk afhandling indrogs på yrkande af bis-
kop Brovallius.
Efter stora strider hade sålunda en ny tid inbrutit äfven
på teologins område. Den förr så trånga synkretsen hos kyr-
kans män hade begynt vidgas under de förändrade förhållan-
den, som hade inträdt under frihetstiden. Deltagandet i det
lifliga och upprörda politiska lifvet under riksdagarna och de
stora och maktpåliggande frågor, som därvid behandlades, ska-
pade nya intressen och drog uppmärksamheten från ensidighe-
ten hos den ortodoxa teologin. Det är kändt att äfven flere
af den finska kyrkans män voro intresserade riksdagsmän och
djupt inblandade i tidens politiska intriger. Också tidens eko-
nomiska sträfvanden funno bland tidens prästerskap ifriga an-
hängare. Om den ofvannämde prosten Gabriel Lauraeus med-
dela samtida vittnesbörd, att han var synnerligen intresserad
af järn- och stålhandtering. Andra gjorde sig kända som if-
riga landtbrukare, mossuttorkare och strömrensare. Ett slående
faktum är att biskopsstolarne redan vid seklets midt in-
togos af de kände naturvetenskapsmännen Brovallius och Men-
nander. Inflytandet af den nya frisinnade tidsandan kunde ej
häller lämna kyrkan helt och hållet orörd. Den ortodoxa ren-
lärighetskulten dog småningom bort inom kyrkans egna leder,
och grunden lades till en mera frisinnad och tolerant kyrklig
riktning, som framträdde under nästa period, då äfven yrkan-
den på religionsfrihet begynte höjas af alt flere röster, bl. a.
äfven af de mest framsynte bland kyrkans egna män. Här-
för hade de religiösa rörelserna i frihetstidens böljan banat
vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
