Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - II. Språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
GREKISKA OCH HEBRÄISKA SPRÅKEN.
restauration, hvarvid till och med brist på böcker och under-
visningsmaterial gjorde sig kännbart gällande. Två af lärosto-
larna i de gamla språken återbördade också sina förra inne-
hafvare, hvarför något nytt uppslag från deras sida ej häller
var att förvänta. Och den tredje språkprofessuren erhöll till
en början en föga lycklig representant.
Närmast under teologins inflytelsesfär stod helt naturligt
professuren i de s. k. heliga språken (sacrae linguae). Ännu i
medlet af 1730-talet benämdes densamma i konsistorium »den
teologin närmast underlydande professionen»1. För professorn
i ämnet var den vanligen endast ett trappsteg, som inom kort
ledde till teologiska fakulteten. Hebräiskan och grekis-
kan voro hans läroämnen, men läsningen af dessa språk be-
traktades uteslutande som preliminärer för teologiska studier.
Den s. k. linguarum professorn inskränkte sig för det mesta till
tolkningen af någon af gamla testamentets hebräiska eller
nya testamentets grekiska texter. All profangrekiska hade
merendels försvunnit ‘från undervisningsprogrammet, liksom
äfven de egentliga orientaliska tungomålen utom hebräiskan.
Någon djupare språkundersökning eller någon värklig text-
kritik förekom sällan eller stannade, där den förekom, vid blotta
ansatser.
Denna lärostol återintogs efter akademins restauration af
den ofvannämde Daniel Juslenius. Men dennes håg stod då
redan till teologiska fakulteten och han intresserade sig mest
för teologiska stridsfrågor, såsom framgår af föregående skild-
ring af hans värksamhet som ortodox teolog. I sina föreläs-
ningar följde han det gamla schemat, men visade dock äfven
något intresse för profangrekiska, ty år 1726 förklarar han sig
vilja tolka Plutarchus’ bok om barnauppfostran och följande
år föreläste han öfver Pythagoras’ »Aurea carmina». Dessa
föreläsningar äro de enda öfver grekiska författare, som man
känner fran hela denna period. Att Juslenius’ lärarevärksam-
het gick i de gamla gängorna, framgår äfven af de disputa-
tioner som framträdde under hans presidium. Om dem gäller
hvad I. A. Heikel yttrar i »Filologins studium», att de hällre
stå »under än öfver hvad på den tiden presterades af hans
närmaste företrädare och efterföljare». Man finner i desamma
den gamla skolastiska metoden tillämpad med anhopande
af s. k. realier och antikvariska småsaker, eller med andra
1 Cons. Prot. 16/9 1734.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
