Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - II. Språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK HASSEL. 113
ämne åt e. o. professorer och docenter. Öfver hufvud var Hassel
en alt igenom prosaisk natur, som hade föga sinne för poesin.
Han synes i allo ha delat de åsikter, som uttalades i en dis-
sertation under hans inseende, att nämligen läsningen af poe-
terna borde vara nykter, förståndig och försiktig. I en annan
afhandling påpekades nödvändigheten af en sund kritik vid
läsningen af de gamlas skrifter. I motsats till tidens öfriga
lärde rörde sig Hassel mera sällan i metriska former, utan höll
sig företrädesvis till rena prosan. Han sökte också något
dämma den akademiska dedikationspoesins rikt flödande ådra.
Det är sålunda en rätt egendomlig bild man erhåller af
den klassiska språkvetenskapens ställning under Hassels tid.
TILL HASSELS MINNE UR PORTHANS Minnestal.
Det synes som om de gamla språkens studium skulle haft en
ganska anspråkslös plats vid sidan af tidens modediscipliner.
Själfva läraren i ämnet uppgick alt mera i de nya idéernas
tjänst. Hade latinet under föregående tidehvarf i främsta
rummet tjänat teologins sak, så blef det nu de nya idéernas
bärare. Det tjänade som organ för utbredandet af tidens
filosofiska, politiska och ekonomiska tankar. Själfva språkets
behandling och den latinska stilen undergingo likväl en näm-
värd förbättring och utveckling. Den gamla tunga och med
citat belastade stilen lämpade sig ej mera för de nya ämnena.
Med riktig blick för tidens kraf i detta afseende arbetade Hassel
på en enklare, men sakrikare och mera underhållande stil, dock
utan yppiga färger och omåttlig vidd. Mera kritik och mog-
nare omdöme blefvo äfven frukten af hans värksamhet. Man
kan med samtiden gärna erkänna, att hans tankar och hans
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
