Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - II. Språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF LITHOU. 117
passio cruenta). Båda dessa latindikter utkommo från trycket
i ett häfte omfattande 64 sidor år 1746, och samma år blef
Wanäus på grund af desamma föreslagen till poeseos professor
efter Prysz, en heder som han dock afsade sig på grund af sin
höga ålder. Hans latinska messiad ådagalägger icke blott
versifikatorisk talang, utan äfven värklig poetisk begåfning.
Utom dessa andliga latinskalder framträdde under denna
period äfven en profandiktare på romarspråket, som hos sin
samtid åtnjöt anseende som en af de främsta på sitt område
och som sådan blef föremål för den mest entusiastiska beundran
och hyllning. Det var den finska fänriken Gustaf Lithou 1.
Han tillhörde den i Österbotten utbredda finska släkten Litho-
vius. Liksom den ofvannämde Wanäus hade han redan i ung-
domen visat synnerlig böjelse för latinsk poesi. Under sin
studietid i Upsala sysselsatte han sig förnämligast med läsning
af äldre och nyare latinska skalder, bland hvilka Lucanus,
Statius, Claudius och Barläus nämnas som hans älsklingsför-
fattare. Den sistnämde nylatinske skalden 2, hvars dikter han
säges ha kunnat utantill, var hans egentliga förebild och
mönster, och han blef i tidskriften »Svenska Nitet» beskyld
för att icke blott ha imiterat, utan till och med plagierat
denne. Från hans studietid finnas bevarade ett fåtal Carmina
juvenilia. Sin berömmelse som skald nådde han genom det
stora panegyriska minnestal (Panegyris exequialis), han höll i
Stockholm 1720 öfver Karl XII och som utkom i tvänne upp-
lagor (1720 och 1723). Det är ett af de längsta eftermälen
samtiden egnade sin oförlikneliga hjälte, och för alla med romar-
språket förtrogne framstod Lithous minnessång som den vack-
raste och mest gripande hyllning af konungens person och
hans krigiska bragder. Huru nära Lithou förstod att träffa
tonen hos de antika skalderna, framgår bland annat af hans
teckning af Narvaslaget. Så begynner han skildringen af den
storm, som jagade snömoln mot fienden och sålunda mycket
bidrog till segern, med följande målande ord i rent klassisk
anda:
1 Född 1692 i Limingo i Österbotten, där fadern var präst. Student
i Åbo 1706 och i Upsala s. å. Inträdde i krigstjänst 1716, tog afsked
som fänrik vid Uplands regemente 1721. Kapten 1751. Död 1753.
2 Casper Barlaeus var född 1584. Professor i Leyden 1617, i Am-
sterdam 1631, död 1648. Mycket berömd för sina latinska Poemata. i
hvilka han bland annat besjungit Gustaf II Adolfs bragder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
