Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - II. Språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u8 SPRÅKVETENSKAPEN.
Vix effatus erat, turbatus inhorruit Aether,
Lapsus et é denso plausum dedit aere nimbus:
Jam rapidas atro glomerari pulvere nubes
Sarmata triste stupet, tenebrasque insurgere campis etc.
Ensamt genom detta stora, berömda poem hade Lithou
skapat sitt rykte som en af tidens mest framstående latin-
skalder. Därefter öfvade han sin metriska konst förnämligast
vid illustra samtidas begrafningar eller bröllopshögtider, äfven-
som till författande af poetiska böneskrifter (libelli supplices)
till konungen, rådet, ständerna och enskilda personer, i hvilka
den fattige poeten, som i sitt armod dock alltid bevarade en
stor förnöjsamhet, petitionerar om understöd i sin betrykta
ställning. År 1732 utgaf Lithou några moraliska distika med
såväl latinsk som svensk text till den studerande ungdomens
tjänst. Några år senare begynte han offentliggöra en samlad
upplaga af sina latinska sånger, hvars första del utkom 1734
under titeln Gustavi Lithou Ostro-Botniensis, Signiferi Poéma-
tum Heroico-Miscellaneorum Pars I. Det var en i flere partier
omarbetad edition af hans tidigare författade och offentliggjorda
poem, hvilken förf, kommenterat och försett med talrika upp-
lysande noter, och som föregås och efterföljes af gratulationer
såväl på latin som svenska, i hvilka samtidens beundran tager
sig vältaliga uttryck. Det är naturligtvis retoriska öfverdrifter,
då hyllningsdiktarne säga att Lithou öfverträffade själfva de
romerska skalderna eller att han med sina latinska verser
trotsar alla poeter i Tyskland 0. s. v. Men på fullaste allvar
synes man ha varit öfvertygad om att Lithous poem voro
mästervärk, som skulle förblifva odödliga. Det var den latinska
musans sista uppsving, innan diktningen på modersmålet nådde
en sådan utveckling, att den helt och hållet trängde den ny-
latinska sången i skuggan. Lithou fick själf upplefva den
svenska vitterhetens uppblomstring, men han frästades icke
däraf att öfvergifva sin romarsång. Äfven under den senare
delen af sin lefnad, hvarunder han fortfarande uppehöll sig i
Stockholm, var han en flitig versmakare, men lyckades dock
ej befordra till trycket den tilltänkta andra delen af sina
Poémata, hvilket tyckes visa att den första delen ej hade
rönt någon större efterfrågan. Vid Lithous död skall bland
hans kvarlåtenskap ha funnits 50 ark handskrifna carmina,
hvilka ett litterärt sällskap ärnade utgifva, ehuru planen
aldrig kom till värkställighet. Lithous litterära anseende var
emellertid ännu vid hans bortgång oförbleknadt. Därom vittna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
