Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - IV. Naturalhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN BROVALLIUS.
187
efter par år drifvit det så långt, att han i Linnés fotspår kunde
tänka på företagandet af naturalhistoriska studieresor. År 1735
anträdde han med en ung Reuterholm, sou till landshöfdingen,
och assessorn, sedermera bärgsrådet Daniel Tilas, en natural-
historisk resa genom Öster-Dalarne, som yttermera utsträktes
öfver de stora fjällen ända till Trondhjem i Norge. Följande
år anträddes en ny resa, hvarvid den återstående västra delen
af Dalarne undersöktes. Resultatet af sina forskningar under
dessa resor nedlade Brovallius i tvänne arbeten på latin »Beskrif-
ning öfver Dalarne och norra Norge» samt »Dalarnes flora»,
hvilka han dock ej lyckades få trykta; de funnos ännu vid
hans död bland hans efterlämnade manuskript. Brovallius
kände sig också nu alt mera öfvertygad om nödvändigheten
af naturalhistoriens införande såsom undervisningsämne i sko-
lorna och det var till landshöfdingen i Fahlun Reuterholm
och till stiftets biskop K. Barchius han ursprungligen ingaf
sin redan i det föregående (s. 85) omtalade epokgörande bro-
skyr »Tankar öfver Historia Naturalis Nytta vid Ungdomens
Upfostring och Underwisning», hvari han så varmt pläderade
för naturalhistorien som undervisningsämne.
Tidigt känd för sina gedigna och mångsidiga kunskaper
och sin djupa lärdom, hade Brovallius genom sina naturhisto-
riska resor och sin senast omnämda broskyr alt mera fäst
uppmärksamheten vid sin person som en ung, synnerligen för-
hoppningsfull lärd och naturvetenskapsman. Såväl Linné som
Reuterholm voro hans förespråkare, och när professionen i fysik
i Åbo blef ledig, fick han af akademins dåvarande kansler
E. J. Creutz mottaga en uppmaning att ansöka den lediga
lärostolen och göra sig kompetent för densamma. Han erhöll
tillstånd att för ändamålet disputera i Upsala och gjorde det
äfven med en afhandling De scientia naturali ejusque methodo
(1737), hvilken samtidigt utkom på svenska under titeln »Joh.
Browallii Tankar öfwer Naturkunnigheten och Huru then bör
drifwas wid en Academia», hvars hufvudinnehåll redan är kändt
af det föregående (s. 85). Brovallius’ moderna och märkliga
afhandling och hans lärda rykte synas dock icke ha imponerat
på de akademiska fäderna i Åbo, icke en gång ehuru Creutz
på det varmaste hade rekommenderat Brovallius samt ytter-
mera hos konsistorium inskärpt att vid förslagets uppgörande
»noga undersöka, huruvida hvar och en, som härvid kan komma
i åtanke, ehwarest den ock finnes antingen in- eller utom aca-
demien, äger de till denna professionen oundgiängligt nödige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
