Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - IV. Naturalhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN BROVALLIUS. 201
till ovilja, särdeles efter han höll före att partioredan hällre
borde förkväfvas än uppeldas»1. Det var äfven Brovallius,
som på 1751 års riksdag väkte förslag om beviljande af pen-
sion åt den på föregående riksdag störtade mösshöfdingen
Samuel Akerhjelm.
Brovallius’ politiska bana blef för öfrigt kort, men lysande.
Han framstår som en eldig anhängare af tidens politiska fri-
hetsprogram och ,stod i spetsen för dem, som kämpade för
ständernas obegränsade suveränitet. Hans riksdagsmemorial
Om irriga begrepp rörande regeringsformen, som af frihetstidens
historieskrifvare K. G. Malmström betecknas såsom »en af de
märkligaste skrifterna i tidehvarfvets statsrätt», har redan om-
nämts i föregående kapitel.
Brovallius’ förtidiga bortgång vid endast 47 års ålder väkte
allmänt beklagande. Vid hans jordfästning i Åbo domkyrka
tolkades »vetenskapernes och landets stora förlust» i ett poem
jämte biografiska noter af en af hans berömligaste lärjungar,
dåvarande docenten i naturalhistoria och ekonomi P. A. Gadd.
I vetenskapsakademin hölls ett åminnelsetal af lagmannen Carl
Carlsson, som på grund af personlig kännedom skildrade honom
som en kraftig natur med ett godt utseende, hvilken med all sin
lärdom och mångkunnighet förenade ett ledigt sätt i umgän-
get. Hans samtal voro ej blott uttryck af ett skarpt och
genomträngande förstånd, utan äfven af det fria vettet och
behagen.
Som den kraftigaste banbrytaren för frihetstidens program
intar Brovallius en betydande plats i vår odlingshistoria. Han
använde hela sin starka energi och sitt stora inflytande för
genomförandet af de nya idéströmningarna, och han hade äfven
tillfredsställelsen att få se en skara unga begåfvade vetenskaps-
män träda i hans fotspår. Vid Brovallius bortgång hade de
nya idéerna så tämligen segrat öfver hela linjen.
Brovallius’ efterträdare på den naturalhistoriska lärostolen
blef den i vår odlingshistoria icke mindre märklige Karl Fredrik
Mennander2. Äfven denne var en Linnés vän och lärjunge
och har vid sidan af Brovallius inlagt stora förtjänster om det
1 L. A. Cederbom, Jakob Serenius s. 97.
2 Född 1712, student i Åbo 1728, i Upsala 1732, magister 1735, filo-
sofieadjunkt 1738, professor i fysik 1746, teologie professor 1752, biskop
i Åbo 1757, ärkebiskop 1775, död 1786.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
