Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - IV. Naturalhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 NATURALHISTORIA.
chefen Samuel Åkerhjelm och i förföljelserna mot mösspartiets
ledare, är det icke att undra på att detta partis hat samlade
sig kring Brovallius’ hufvud. Det kan ej häller nekas, att han
i hög grad delade hattarnes maktbegär och partianda, och
beskyllningen för intriger och hänsynslöst uppträdande mot
motståndarne torde ej häller saknat grund. Brovallius upp-
trädde dessutom som penningeutdelare och lyckades såväl ge-
nom sådana klingande argument som genom sitt eget stora
personliga inflytande vinna anhängare för hattarnes sak 1.
Mössorna togo därför hämd på den energiska och hänsyns-
lösa hattkämpen genom att utkolportera en mängd äreröriga
beskyllningar om honom. Man anklagade den mot fritänkare
i tid och otid kämpande finska biskopen för att vara en hem-
lig ateist, och i munnen på hans egen son lades en usel smäde-
visa, som denne skulle diktat öfver sin fader2. Då den unge
Brovallius’ minnesruna öfver sin fader ännu finnes i tryck be-
varad, är man emellertid i tillfälle att konstatera, att denna
runa endast andas den djupaste kärlek, vördnad och saknad.
Öfver hufvud torde de flesta mot Brovallius riktade beskyllnin-
gar kunna reduceras till utbrott af ’tidens stora partihat. Man
äger numera bevis på att Brovallius till och med visade ädel-
mod mot sina motståndare. Då det vid 1751—52 års riksdag
blef fråga om godkännande af Serenius’ val, uppträdde Broval-
lius till förmån för denne sin motståndare, därvid förklarande,
att han ej ville visa »den minsta hämdgirighet eller tecken
1 Huruvida Brovallius personligen varit mottaglig för mutor, är
icke närmare kändt, men en sådan möjlighet antydes dock i sam-
tida bref af davarande akademiesekreteraren Johan Gezelius, sedermera
adlad Olivecreutz. I några skrifvelser till hans moder änkebiskopinnan
Helena Gezelia, född Arnell, är det fråga om hans befordran vid akade-
min, hvarvid han säger: »Kunde det något uträtta hos Dr Brovallius
för mig och jag vinner något förslag, så tackar jag ödmjukast för det
project k. mor har att kosta pa Brovallius de omskrifna 20 tolfter brä-
der; jag kan så mycket mindre vara däremot, utan styrker toute con-
traire därtill, medan det kunde bidraga något till min lilla lycka». I ett
senare bref är det åter frågan om Gezelius’ befordran. Han uttalar som
sin önskan, att Brovallius ville projektera en fjärde teologisk profession
och föreslå honom därtill, tilläggande: »Ville Dr Brovallius därtill låta
finna sig redobogen, lönte väl mödan på honom emplojera de 3000 dr,
som k. mor varit så gunstig och ämnat till min lyckas befrämjande.»
Brefven äro af 1/s och 6/s 1749 i Gezeliska brefsamlingen i universitets-
biblioteket härstädes.
2 Det skulle bl. a. i visan hetat: »Om den själen nederstiger, Tror
jag fan för dess intriger Knapt får i helvetet bo kvar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
