Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - IV. Naturalhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 NATURALHISTORIA.
ter till alla länder och nådde under denna period äfven till
vårt universitet.
Ofver hufvud befann sig läkekonsten ännu på den mest
primitiva fot i vårt land, där ett rikt värksamhetsfält förelåg
för att bringa densamma i något så när tidsenligt skick. Ett
enda faktum är tillräckligt talande. Såväl den vetenskapliga
som praktiska medicinen hade en enda representant, profes-
sorn i ämnet vid Åbo akademi. Hans läkarehjälp kunde ju
endast komina en mycket ringa del af folket till del, hvilket
af ålder hade blifvit vant att vid sjukdomsfall använda hus-
kurer och undergörande medel af kvacksalfvare och s. k. kloka
gummor.
Under de första åren efter stora ofreden innehades den
medicinska professionen af Peter ElfvingJ, en gammal erfaren
provincialmedicus från Sverige, hvilken enligt tidens sed hade
fullbordat sina medicinska studier i Holland samt efter hem-
komsten praktiserat under disposition af sin svärfader, presi-
denten i collegium medicum i Stockholm Urban Hjärne. Före
sin anställning i Åbo hade han redan i nära två decennier
varit provincialläkare i Vestmanland, därunder tillika prakti-
serat som brunnsläkare samt äfven utöfvat något slags lärare-
värksamhet, i det han nämligen »med god framgång informe-
rat åtskilliga medicine studiosos och andra uti anatomien samt
teori ex praxi medica» 2. Mahända var det denna värksamhet,
som fölanledde hans anställning som medicine professor i Åbo.
Han hade också gjort sig känd genom tvänne smärre skrifter
»Korta Anmärkningar öfver Kijhla eller Fläckebo hälso-bruns Cu-
rer» (1708) och »Kort anledning för en hushållare på landsbygden
vid påkommande sjukdomar», hvaraf endast första kapitlet »om
nagra läkedomars brukande i gemen» hade utkommit 1716.
Elfving synes med stort intresse ha ägnat sig åt sitt nya
kall som medicine professor och genast från början sökt göra
sig förtrogen med sjukdomsförhållandena på ort och ställe.
Redan hans första föreläsningsprogram omfattade de ende-
miska sjukdomarna i Finland, något nytt och tidsenligt, som
man ännu ej fatt höra fran den medicinska katedern i Åbo.
och Elfving är äfven den förste, som redogjort för några i
1 Född 1677, student i Upsala 1687. Medicine doktor i Utrecht
1702 och efter hemkomsten s. a. assessor i collegium medicum. Provin-
cialläkare i Vestmanland 1704. Medicine professor i Åbo 1720. Död
1726.
2 Registratur 10/4 1719.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
