Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - V. Oeconomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULRIK RUDENSCHÖLD. 227
Han framhåller att finnarna gemenligen äga »mycket snille och
eftertänka jämte behändighet till allahanda slögder», men att de sällan
använda dessa gåfvor till förbättringar i åkerbruk och hushållning, enär
de med stor egensinnighet fasthöllo vid att intet, som förfäderna inrät-
tat, finge ändras. Folket saknade ej häller kroppsstyrka, vighet och fär-
dighet. De kunde uthärda med de tyngsta arbeten, ehuru deras spis
merendels var dålig. De voro vana att komma till rätta med litet, men
hade de goda år, var deras hushållning slösaktig.
Under forna tider hade finnarne allmänt varit nyktre och idoge,
men under det ryska öfverväldet hade de förfallit till fylleri och sådan
lättja, att mångenstädes ej skönjdes någon förkofringi hemmansbruken alt
ifrån ofredstiden, åtminstone saknades öfver alt sådana spår till industri
och välmåga, som man billigtvis skulle förmodat efter alt det arbete,
som de hinderlöst fått sköta under de förflutna 19 fredsåren. Gårdarne
voro förfallna, hemmanen illa brukade och odikade samt boskapen van-
vårdad. Fiskerierna voro mångenstädes nästan öfvergifna, de bästa sko-
garna fördärfvade genom tjärbrännande, svedjande och alt slags öd-
samhet.
Af alt detta framgick att de utkomna hälsosamma påbuden om
landskulturens förbättrande ej hade vunnit behörig värkställighet. Ru-
denschöld föreslår för sin del särskilda åtgärder för afhjälpandet af de
värsta hindren i landskulturen, och han förnekade icke att den finska
allmogen haft och till stor del ännu hade många svårigheter att öfver-
vinna, till hvilka den ej själf var vållande. Sådana voro dels »det ut-
mattade tillståndet vid fredsslutet, hvarefter han haft möda att sig åter
opresa, i det hans bo och förmögenhet var förstördt, ungdomen utödd
och hans dragare borttagne, så att man den tiden sett bonden och hust-
run själfva ymsom draga plogen», dels de under fredsåren ständigt fort-
farande dryga utskylderna, dels missväxter, boskapens minskande genom
sjukdomar, borgarnes tvingande landthandel, de flestas aflägsenhet från
städerna, den slätta penningerörelsen i landsorterna m. m. Allmän var
äfven bristen på tjänstefolk, och de få som funnos voro lata och gen-
sträfviga.
Alla dessa besvär och hinder, vare sig de härrörde af inbyggarnes
fel eller ej, ha dock varit mer än tillfylles för att hålla folket i ständig
fattigdom och förkväfva landskulturen. Men själfva landet hade ingen
del däri, Rudenschöld tviflade huruvida under Sveriges krona fans nå-
gon fruktbarare provins. Landet fordrade endast en »öm och skynde-
sam omsorg» för att komma sig upp. Härför ansåg Rudensköld tre om-
ständigheter påkallade: 1:0 att ingen brukbar plats lämnas öde, utan hvar
och en nyttjas rätteligen efter dess ämne; 2:0 att landet till den ändan
opfylles i högsta måttan som giörligit är med nyttige invånare, hvilka
jämte åkerbruket och hvad däraf dependerar äfven opmuntras till tjän-
lige slögder och andra näringar, och 3:0 att utförslen och afsättningen
af varorne samt penningerörelsen i landet på alt sätt lättas och förme-
ras, så att hvar och en invånare må kunna väl emplojera sin afvel till
anskaffande af hvad som honom felar, hvilka stycken äro allesammans i
Finland i slättaste måttan besörgde».
Till närmare utvecklande af detta program föreslog Ruden-
schöld en hel mängd märkliga saker, bland annat att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
