Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERGÅNGSTIDENS SKALDER.
253
lumbus’ »Den Bibliske Wärlden» till Haquin Spegels jättestora
»Guds Wärk och Hwila». Hufvudtemat var dock Jesu lefnad,
lidande och död. Det var messiadernas gyllene tid och såväl
stora som små poeter sökte öfverbjuda hvarandra med alt mera
svällande passionsdikter. Då dessa andliga skaldevärk före
sitt framträdande genomgingo teologisk censur, är det klart
att de till sitt innehåll voro lika renläriga och högkyrkliga
som själfva bekännelseskrifterna, och de afsågo utan tvifvel
lika mycket uppbyggelse som konstnjutning. Äfven på det
rent lyriska området var den andliga diktningen dominerande.
Till och med hos de mest värdsligt sinnade och sensuella lyri-
ker möter man talrika andliga kväden, som ofta sällsamt af-
sticka mot skabrösa bröllopssånger af den mest uppsluppna
tonart.
Men vid sidan af denna mäktiga andliga strömning inom
den vittra litteraturen framträder ett annat källsprång, som
afser ett återupplifvande af den klassiska diktningen såväl till
form som innehåll. Det var humanismens och renässansens
inflytande, som kämpade vid sidan om ortodoxins. Detsamma
understöddes redan af tidens akademiska uppfostran. Vid
hvarje akademi funnos s. k. poeseos professorer, som tolkade
de klassiska skalderna, föreläste öfver den poetiska konstens
teori efter Aristoteles’ och Horatius’ mönster och lärde ung-
domen att skrifva latinsk vers med de klassiska skalderna som
förebilder. När sedermera en eller annan af dessa skolade latin-
poeter äfven begynte dikta på modersmålet, var det ju natur-
ligt att man därvid valde den klassiska diktningens regler och
former, ja icke sällan också upptog antika ämnen för poetisk
behandling. Därtill kommer att äfven inflytandet af den euro-
peiska vitterheten hänvisade till en sådan antik-imitation. I
Frankrike behärskade som bekant denna klassiska riktning
helt och hållet den poetiska konsten. På alla diktningens om-
råden hade här de klassiska mönstren blifvit de tongifvande,
och med stor förkärlek behandlades ämnen ur den klassiska
historien och mytologin. Vidkommande teorin var Boileau’s
berömda »L/Art poétique», som under så lång tid gälde som
poesins erkända lagkodex, ingenting annat än ett återupplif-
vande på modern grund af Aristoteles’ och Horatius’ läror i
poetiken. Från Frankrike hade denna pånyttfödda klassik
spridt sig till de Öfriga kulturlanden och genom tysk och
holländsk förmedling redan på 1600-talet gjort sitt intrade
äfven i den svenska litteraturen. Man kan skönja påvärkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
