Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNEST GESTRINIUS. 257
Den första som framträdde var den finska prästen Ernest
Gestrinius 1, som vid ryssens infall i Viborgs län hade nöd-
gats fly från sin prästgård och lämna all sin egendom i fien-
dens våld. Öfverfallet kom så plötsligt, att han knapt hann
»rädda sitt usla lif ur faran», och först efter en långvarig flykt
nådde han i utblottadt tillstånd säkerhet på svensk botten, där
han ännu länge fick kämpa med nöden, tils han slutligen
1718 blef välbestäld kyrkoherde i Tuna och Stafby pastorat i
Roslagen.
Gestrinius hade redan som skolman i Viborg gjort sig känd
som vitterlekare och uppträdt som festskald på gymnasiet både
vid glada och sorgliga tillfällen. Den långvariga flyktens upp-
lefvelser blefvo för honom en ny källa till poetisk inspiration,
och redan titlarna på hans klagosånger gifva ett eko af hans
utståndna lidanden. Till nyåret 1718 framträdde han med en
bitter klagodikt, som han kallade Nödlijdande flychtingars kla-
gan öfver sitt långsamma kärrs och elände och sade vara »ytt-
rad och fogad på en långvarig och mycket bedröflig flycht».
Det är en pilgrimssång, som genljuder af de flyendes verop
och jämmer.
Vi ha måst långt och länge flykta
Från hus och hem, från gods och land,
berättar skalden och betygar i denna sin vandringssång att
eländet därvid varit så stort och dragandet af olyckans plog
så svårt, att till och med en sten kunnat uppmjukas till tårar
däröfver.
Efter fredsslutet återkom han ännu en gång till dessa be-
dröfliga hågkomster i en andlig visa »Klagelig röst i en tro-
innerlig bön om hielp uti nöden tilfrelsaren Jesum med sina
och de sinas bittra tårar under et äfventyfligt flychtande för
fienden» (1722). Där äro strofer, som tyckas tillkomna under
själfva flykten och i all sin korthet gifva en gripande bild af
den jämmer skalden därunder upplefvat. Det är så mycket mera
beaktansvärdt, som vår poetiska litteratur räknar så få dikter
1 Född 1663 i Helsingfors, student 1687, magister 1694, konrektor
vid skolan i Viborg 1695, rektor 1696, linguarum lektor vid gymnasium
i Viborg 1695, kyrkoherde i Jäskis 1705, i Tuna och Stafby 1718. Död
1739.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
