Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
ERNEST GESTRINIUS.
Känner man något om stora ofredens dystra minnen, måste
man ovilkorligen gripas af denna Gestrinius’ dikt. Det icke
minst vackra är den milda resignation och den ödmjuka un-
derkastelse i det mest vidriga ödes skiften, som diktens slut-
strofer ådagalägga. Det enda, som under så svåra lidanden
uppehållit diktarens mod, är hoppet om en evig fred i himlens
fröjdesal.
I sin stora nöd hade Gestrinius riktat brinnande böner
till den högste hjälparen samt afgifvit ett löfte att, om han
blefve räddad ur sitt svåra trångmål, höja sin stämma till her-
rens lof och pris. Detta löfte infriade han sedermera i en liten
bönebok, som utkom 1722 med den för Gestrinius’ andliga
sånger så betecknande titeln » Oryggeligt löfte, Herranom Gudi
giort på en bedröflig flycht, i stor nöd och lifsfara för fien-
dens vidt kringströdda troppars hastiga anfall». Det är reli-
giösa andaktssånger för hvar morgon och afton af veckans
dagar. Liksom i. titeln förnimmas äfven i dessa verser åter-
Ijud af tidens nöd, ångest, faror och mångfaldiga olyckor.
»Det är dock icke mera fruktan för fiendens »jämmerrotar»,
icke flyktens fasor, som inspirera hans böner, utan själens
ångest och syndens nöd och fara. Satan är den fiende, som
ansätter hans själ dagar och nätter och hotar honom med
synd, fördärf och onda lustars garn. Det är emot denna
fiende han nu anropar all härlighets herre om hjälp. Med
sorgefullt och förkrossadt hjärta, och bedröfvad ande kläder
han sin sångmö i säck och aska, söker sin Gud med böjda
knän och anropar honom att upptända den rena andaktens
eld i hans hårdt pröfvade sinne» x.
Gestrinius’ andliga diktning leder sitt källsprång direkt
från tidens stora olyckor och af hvad han personligen därun-
der upplefvat och lidit. Detta tids- och personlighetsdrag har
gifvit dem deras säregna ton och färg och uteslutande betin-
gat det intresse, som eftervärlden ännu kunnat skänka de-
samma.
En mycket mera produktiv, men långt mindre intressant
andlig diktare var den likaledes landsflyktige finnen Karl
Serlachius2. Äfven han hade under ofreden flyktat till Sve-
1 Jfr A. Hultin, Ernest Gestrinius (Förh. och Upps. 13, s. 22—29); Den
svenska vitterheten i Finland under stormaktstiden, s. CCLXIV—CCLXX.
2 Född 1693, son till kyrkoherden i Pärnå Petrus S. Student i Åbo
1706, i Upsala 1712. Hofrättsadvokat. Död 1754 eller 1755.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
