Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 ÖFVERGÅNGSTIDENS SKALDER.
rige. I början af »frihetstiden befann han sig i Göteborg, där
han förmodas ha tjänstgjort som lektor vid gymnasiet. På en
allmän fest i anledning af drottning Ulrika Eleonoras kröning
uppläste han ett lika långt som besynnerligt festpoem, kalladt
Dråtte-Skald, hvilket äfven utkom från trycket.’ Det är ett
praktstycke af det mest högtrafvande febuseri. Orationens
författaie sjunger äfven om sina landsmän finnarne och upprul-
lar förskräckliga och hårresande scener från stora ofreden,
hvilka säkert bragte de goda göteborgarena att sskälfva, rysa
och darra», icke minst genom språkets urkraftiga, för att icke
säga ursinniga bilder och uttryck.
Från katederns höjd synes det dock ha gått alt mera ut-
för för Serlachius. En vagabondnatur, som »beklagligtvis hade
råkat på obestånd», nödgades han på grund af någon ful affär
begifva sig ur riket. Han uppehöll sig nu flere år i Hamburg.
År 1727 aflät han ett memorial till riksdagen, hvari han an-
höll att riksens ständer skulle hos konungen intercedera för
honom, det han efter sin pa sjätte aret uti stor nöd och armod
utståndna landsflyktighet måtte få tillstånd att komma hem
till fäderneslandet. Och utlofvade han tillika bättring och att
framdeles vilja taga sig till vara för en sådan förgripelse, hvar-
för han kommit att blifva landsförvisad. Ständerna samtykte
också till hans begäran, och han fick återvända till hemlandet,
där han slog sig ned i Stockholm.
Landsflykten i Hamburg blef för Serlachius en religiös
väckelsetid. Här författade han eller öfversatte några andliga
små sånger, som han kallade Wåhr-blommor efter den längsta
dikten i samlingen och hvilka till ett antal af 40 utkommo i
Hamburg 1724. Dessa förstlingssånger efterföljdes inom kort
af en större samling Christeliga Fägne-Timmar (1726), innehål-
lande 100 med noter försedda kväden, af hvilka 60 af författa-
ren uppgifvas vara original och de öfriga öfversättningar eller
bearbetningar, de flesta efter tyska psalmisten Paul Gerhard.
Från den tidigare samlingen upptogs äfven här i slutet den
längre dikten Wåhr-Blomman, till hvilken den berömde Ham-
burger kapellmästaren G. Ph. Teleman hade komponerat en
särskild melodi. Tack vare denna blef Serlachius’ vårblomma
i hemlandet en populär dikt, som fortlefde länge. Ännu år
1750 omarbetade han dikten till en ny melodi och tillökade
den med nya strofer. Den uppfördes då vid en konsert den
30 maj 1 stora riddarhussalen i Stockholm »under full koral-
och instrumentalmusik».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
