Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 ÖFVERGÅNGSTIDENS SKALDER.
I denna dikt förekommer äfven den märkliga episod, hvari
Frese besjunger sin fädernestad Viborgs fall. Det är det enda
parti i hela hans diktning, som är ägnadt hans egentliga fäder-
nesland. Liksom Torsten Rudeen i sin tidigare stora fägne-
sång öfver Karl XII hade förliknat staden Riga vid enjungfru,
som ej ville lida våld af någon fiende, så skildrade Frese Vi-
borg under bilden af en »däjlig mö», på hvilken grannen lurat
liksom höken på dufvan. Länge hade staden förstått att be-
vara sin frihet. Tapperheten och tron hade hjältemodigt stått
på dess sida, och ofta när dess murbräckor knallade, hade
hundratals ryssar fallit som hö för lien. Men när en allena
måste strida mot många, kunde den ej undgå att slutligen
duka under för öfvermakten. I fångenskap hade staden redan
länge suckat, men nu var befrielsens stund kommen. »Kung
Karl, han sitter ren till häst och till dig rider», sjunger Frese
och tillägger: »Din glädje nalkas snart, han kommer hvad
det lider».
Liksom man dufvor blå ur hökens klor förjagar,
Liksom från fårens bröst man skiljer ulfvens tand,
Så skall man dig en gång, som nu ditt våld beklagar,
Som sörjer endast, att du nog ej sörja kan,
Så skall man dig en gång ur oväns fjättrar rycka,
Hvartill med dubbelt ljud jag önskar: lycka, lycka!
Ack, att jag finge snart på dina gränder träda,
Ack, att jag herrans hus orubbadt där fick se,
Så skull’ min tunga så sitt lofsångsoffer kväda,
Att dina murars hvalf skull’ fröjdegenljud ge!
Jag visst’ ej, om jag då af glädje mer vill’ lefva,
Ell’ ock af glädje platt ifrån mig döden jäfva.
Så länge någon tid och världen ännu varar,
Så länge man af strid och örlog höra får,
Så länge någon stad i striden sig försvarar,
Så länge någon borg och präktig byggnad står,
Så skall du, Viborgs stad, snart utan like prisas,
All trohet skall utaf din trofasthet bevisas.
Det bryter sig sålunda en stråle af varm finsk patriotism
genom denna högstämda lofsång till Karl XII:s ära. Den gif-
ver tillika uttryck åt det omätliga jubel, som fylde allas hjär-
tan öfver konungens lyckliga hemkomst. Det var som en klar-
hets strimma, en glädjesol plötsligt skulle brutit fram ur den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
