Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRESES ANDLIGA OCH VÄRLDSLIGA DIKTER. 271
dessutom fulla af reminiscenser från tidigare skalder, dock
blefvo mycket populära på sin tid samt äfven af eftervärlden
prisats dels för sin naturlighet och menlöshet, dels för sin fria
och godmodiga skalkaktighet. I detta afseende framstå sär-
skildt herdevisorna, af hvilka en »Warning af Gudinnan Venus,
til Psyke, at icke låta förleda sig af Amandi Spel» blef en af
Preses mest populära dikter, som spriddes i en mängd afskrif-
ter och skillingstryck ända in i vårt århundrade.1 Preses kär-
leksvisor äro diktade »Öfwer den för sin däjlighet så allmänt
berömda Iris». Han är Irissångare liksom flere andra af den
karolinska tidens sångare, och han diktar i samma manér utan
att höja denna genre eller tillföra densamma någonting i egent-
lig mening nytt. De erotiska strängarna på Freses lyra voro
ej häller många. Visserligen har han i bröllopsdikter och epi-
gram diktat vackert till kärlekens pris, men någon erotisk
diktare i egentlig mening blef han dock aldrig. Man vet icke
häller huruvida Frese någonsin på allvar var upptänd af kär-
lekens låga. Hans på själfbekännelser eljes så rika skrifter
meddela ej något härom. Däremot vet man, att han aldrig
knöt hymeiis band, utan i sitt ungkarlshem fick dragas med
en »trätosam kvinna», hvilken han, enligt egen uppgift, aldrig
»lyckades undkomma». Hans sjukliga tillstånd drog honom
också alt mera bort från världen till den tysta ensligheten,
hvars stilla ro han så vackert besjungit i ett af sina smärre
kväden.
Vill man blicka djupare in i Freses själslif vid denna tid,
så bör man lämna hans världsliga dikter, hvilka han själf ej
uppskattade högt, och gå till hans andliga sånger. Visserligen
ingår, äfven i denna samling en hel mängd psalmer, böner och
hymner, hvilka mera äro att betrakta som poetiska studier på
den andliga diktningens område, inom hvilket Frese bland den
karolinska tidens skalder hade så många berömda föregångare.
Men det är dock i andliga toner Frese har nedlagt sin egen
personlighet, sina rörande betraktelser under den långa och
svåra sjukdomen, sin ödmjuka resignation och förnöjsamhet
oaktadt alla motgångar, sin dödsväntan och sitt fasta hopp om
evig sällhet efter döden. Så uppfattade redan samtiden inne-
börden af hans diktning. Freses skaldebroder Johan Possieth
träffade själfva kärnpunkten i hans sång, då han karaktärise-
rade den med orden: »Din ton är Zions sång och salighet din
1 Wrangel, anf. arb. s. 271.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
