Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLFÄLLIGHETSPOESIN.
Strax sporde en, livars lär den hjärteungen vara?
Hon feck ej ordet fram, förrän den andra svara:
Det en magister är, därpå må du ej tvika.
Jag tvänne gånger ren hört honom här predika!
Hacks behandling af temat är enastående i periodens
diktning och erinrar något om tonen i tidens moraliska vecko-
skrifter. Men däremot finner man oftare en allvarlig behand-
ling af samma ämne. Så har det till 1745 års promotion af
adjunkten K. F. Mennander diktade poemet till ämne »Lär-
domens nytta och belöning». Författaren börjar med att först
framhålla alla lärdomens nackdelar. Den fordrade mycken tid,
nattvak och ansträngningar, och »af den kostnad som läggs
ner, man sällan interesset ser». Ja, det kunde hända, att mån-
gen dör af hunger, som enbart lefver i lärda skrifter:
Med sådan möda lärdom fins,
Men hvad är det som därmed vins?
Den fröjd att käck och lärd få heta
Och intet mer. De toma ord
De duga ej på disk och bord,
När lyckan ej däraf vill veta.
Det kunde därför lätt hända, att den dummes dom befun-
nes klok, hvilken »ratar läsaren och hans bok, som lefver dag-
lig utan sorg och mäklar friskt på världens torg, alltid med
sig själf väl förnöjd». Men så ytligt finge man ej bedöma
lärdomens värde:
Den ej vid skalet hänger blott,
Men lärdoms sötma smaka fått,
Den ödets hårdhet aldrig plundrar,
Han hvilar i nöjdt sinnes bo
Och kan vid boken äga ro,
Lugn inne, när det ute dundrar.
Låt andra äga Attals skatt,
Ta fåfäng äras skugga fatt,
I sinlig vällusts haf sig sänka.
Ren vällust, sanna äran går
I vishets gull. Den aldrig får
Värld, tid och öde nånsin kränka.
Lärdomens nytta var mångfaldig:
Den sprider frukter utan tal,
Har jord- och himmelsk sällhet fal,
Så lärdom är sin egen lön
Så står dess lager evigt grön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
