Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRATULATIONSPOEM. 3or
Mennander förmådde ej poetiskt lösa det prosaiska proble-
met, utan endast gifva några ansatser karaktäristiska för tidens
uppfattning.
Men icke blott i promotionspoemen 1 finner man genljud
af tidens stämningar, utan äfven i de lyckönsknings- och
fägnekväden, som enligt gammal tradition ingingo i de lärda
afhandlingarna för graden, hvilka gratulationspoem också äro
nära besläktade med promotionsdikterna. Man möter lofsånger
öfver naturen, ett förhärligande af de vetenskapliga iakttagel-
serna och rönen samt forskningarna i naturens innandömen.
Huru sådana för tiden alldeles nya poetiska ämnen togo sig
ut iklädda rim och meter, framgår af nedanstående lilla poe-
tiska utgjutelse i naturlig teologi, diktad af en broder till Pehr
Gadd i dennes afhandling »Physico-oeconomiska observationer
rörande Satakunta»:
Hvar är den skådeplats, där sinnens lystnad mättas
Af höga färgers prål och ljufva lätens Ijom?
Hvar ser man prydnan på dess högsta tron uppsättas
Och menlösheten själf ge ljufva nöjen om?
Hvar har den högstes hand nedsatt de största gåfvor,
Med högsta vishet delt sin nåds och allmakts håfvor?
Jo, kom naturen se, och rätt dess alster skåda,
Så skall man finna snart hvar sådan samling är.
Strax vördnad börjar mer än blott förundran råda,
När man de storvärk ser, som Gud har stiftat där.
Man ser af blommor, kräk och stenar honom prisas,
Af minsta grus och doft dess äras glans uppvisas.
Man ser nu hur ett ting om höjd och storlek talar
Det andra om rätt skick, om ordning och stor makt,
Hur som så högsta bärg som ock nedsänkta dalar
Oväldigt vitsord ge om kärleks ömma vakt.
Sist tänkom hvad vi ä’, hvad om vår plikt bör sägas,
Af hvilka tankekraft och högsta gåfvor ägas.
Så gifver äfven den akademiska litteraturen uttryck åt
tidens nya stämningar. Också den poetiska stilen undergår
någon modernisering, liksom man äfven vid val af versslag
synes eftersträfva större omväxling. Den tunga alexandrinen
är visserligen fortfarande den förhärskande metern, men på
i En detaljerad framställning af promotionspoesin vid Åbo univer-
sitet har Werner Söderhjelm publicerat i »Minne från Promotionen 1897 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
