Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 TILLFÄLLIGHETSPOESIN.
ett dödsfall under säregna omständigheter, togs detta äfven till
ämne för minnessången. »En sorgelig flykt» är temat för graf-
skriften öfver adjunkten K. F. Mennanders maka, som afled
medan familjen under lilla ofreden befann sig i landsflykt i
Upsala.
Själfva förgänglighetstemat var likväl det vanligaste i grift-
sångerna. De rörde sig företrädesvis kring ämnen sådana som
»människans korta och mödosamma lefnad» eller konstaterade,
»att jordiskt nöje flyktigt är och vanskligheten alt förtär».
Den vanliga refrängen var att mot lifvets, världens och tidens
eländighet uppställa evighetens härlighet som det enda trös-
tande momentet. På denna utsikt tviflade ännu ingen af tidens
sorgepoeter. Öfver hufvud hvilade merendels en religiös prä-
gel öfver griftverserna. De utgjordes icke sällan af rent teolo-
giska betraktelser öfver »all den godhet och barmhertighet,
som den nådige Guden bevist», öfver »denna tidsens full-
komliga ofullkomlighet och ofullkomliga fullkomlighet» eller
om »Guds barns förnöjlighet både i lifvet och i döden». Man
påträffar understundom äfven bibliska ämnen i grafskrifterna. I
ett sorgerainne skildras »en rätt israelits mödosamma och be-
svärliga vandring ifrån Egypten till det himmelska Canaan»,
och ett annat har till ämne »en tidigt förvissnad Jonae Kurbits».
Icke sällan inledes redan titelbladet med en poetisk
strof, som i korthet angifver griftkvädets innehåll, hvilket när-
mare utvecklas i detsamma. Vanligen afslutas poemen med
en särskild versifierad grafiriskription öfver den döde. Det
stora flertalet af periodens grafskrifter äro skäligen banala och
höja sig icke öfver medelmåttan. Men bland den stora mäng-
den förekommer dock en och annan, hvars innehåll vittnar om
större originalitet och uppfinningsgåfva och som äfven i for-
melt hänseende något höjer sig öfver det vanliga.
I grafskrifterna användes ännu med förkärlek det alexand-
rinska versmåttet. Men äfven psalmmetra och andra lyriska,
versslag begynte komma till heders. Den högtidliga stenstilen
förekommer också, i synnerhet i latinska grafpoem, och sådana
voro i regeln rikligt utstyrda med emblemer vanligen i formen
af med blomster sirade pelare.
Många af de tidsdrag, som karaktärisera grafpoemen, åter-
finner man äfven i bröllopsvisorna, ehuru ämnena för desamma
helt naturligt betingade en annan ton och en annan läggning.
Det fans likväl bland dem både skämtsamma och allvarliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
