Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
GRAFSKRIFTER.
Det var ett poetiskt stilexperiment, som synbarligen befann
sig på afvägar. Men sadana försök utvisade dock att en bryt-
ningstid var inne, att man eftersträfvade något nytt äfven i
foiin och stil. Ur sadana experiment framgick slutligen den
nya tidens konststil, ehuru densamma ännu vid seklets midt
ej hade kommit till fullt genombrott hos våra rimmande fest-
poeter.
De många festerna vid akademin gåfvo väl de förnämli-
gaste bidragen till tidens tillfällighetspoesi, men den största
kontingenten utgjordes dock af begrafnings- och bröllopsverser.
Den gamla seden att uppvakta med poetiska äreminnen eller
förgänglighetskväden vid dödsfall och att till bröllopsfester
dikta hymeneiska sånger fortfor ännu under hela denna period
och syntes snarare vara i tillväxt än i aftagande.
Redan genom den yttre utstyrseln sökte man gifva begraf-
ningsverserna en sorglig prägel. De pryddes vanligen af en
svart kista eller en bild af liemannen, som förestäldes be-
vingad och med en stor lie i handen, eller af sorgepelare
och emblemer med inskrifter sådana som »Vi draga sorg öfver
dig», »Hodie mihi, eras tibi» m. fl.
Vidkommande innehållet konstaterar man all möjlig varia-
tion af det gifna dödsproblemet. Där omväxla sådana gammal-
modiga tema som sorgefulla samtal mellan den aflidne och
dess efterlefvande eller ett sista farväl (ultimum vale), lagdt i
den aflidnes mun, med klagodikter och sorgekväden af en mo-
dernare läggning. Öfver mera framstående personer diktades
poetiska äreminnen, i hvilka den aflidnes förtjänster utgjorde
grafkvädets ämne. Ovanligt var det ej häller att klagosånger
författades å särskilda korporationers vägnar. Så möta poetiska
tårar af österbottniska nationen och en finsk Walituswirsi af
finska församlingen i Åbo öfver professor Isak Björklund och
af söderfinska nationen öfver professor Johan Wallenius. Öfver
teologie professorn Herman Ross’ död fälde hela Norrland en
bitter klagan, och likaså instämde Lochteå socken i en poetisk
sorgeklagan öfver sin i lifstiden berömliga kyrkoherde Johan-
nes Cajanus. Det begynte också blifva vanligt att sorgeverser
skrefvos af de närmaste efterlefvande. Den sörjande familje-
fadern diktade afskedssånger öfver sin bortgångna maka eller
öfver ett förloradt barn. Sonen skref en klagodikt öfver sin
aflidne fader, och det var als icke ovanligt, att åminnelseskrif-
ter angåfvos vara författade af »de sorgbundna». Inträffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
