Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLFÄLLIGHETSPOESIN.
Tiden har att uppvisa hela långa kärleksdikter, hvilkas
innehåll uteslutande rör sig kring namnen, t. ex. ett s. k. fiskare-
glam, en dialog mellan en sjöman och en fiskare om en stor
braxen, som hade fångats i en grund ström. Brudgummen hette
nämligen Braxér och bruden Grundström. Denna genom sin
dialogform ganska enastående bröllopsvisa var emellertid för-
fattad af en Upsalarimmare O. A. Burman.1
Helt naturligt är att själfva kärlekstemat ofta återkommer
i bröllopsvisan. Det är lika vanligt som förgänglighetstemat
i griftsångerna. Så skildras kärlekens rätta art i en bröllops-
visa och säges bestå af dygd och gudsfruktan. En af bröllops-
poeterna vill besvara frågan, om kärleken består i klokhet eller
dårskap och söker en annan gång gifva det bästa rådeti giftas-
och kärlekssaker. I allmänhet voro råd vid giftermål vanliga
och nära till hands liggande ämnen för brudskrifterna. För
att gifte skulle kunna anses godt, borde man ej fästa afseende
vare sig vid skönhet, rikedom eller ungdom, utan endast vid
dygd och vett, blandadt med belefvenhet:
Inte duger sinligt tycke,
Sminkad hy och glittersmycke.
Dygden är den rätta krans,
Som utgör en flickas glans.
Man gaf äfven välmenade råd om den rätta åldern, då man
borde gifta sig, eller om den årstid, som var lämpligast för
firande af bröllop.
En allmän klagan var att det stod illa till med troheten,
medan i stället lögn, svek, tadel, afund och svartsjuka voro
vanliga företeelser. Ofta upprullade därför bröllopspoeten en
bild af forna tiders heder och seder som ett lysande motstycke
till samtidens »flättja och fnas». Äfven missförhållanden och
besvär inom själfva äktenskapet togos icke sällan till tals.
Bröllopsverserna afslutades vanligen med en särskild lyck-
önskan till brudparet. Stundom förekom ännu någon läcker
gissgåta riktad till damerna och åt den, som gissade rätt, lof-
1 Jfr Gabriel Lagus, Den finsk-svenska litteraturen s. 108—112. —
Denna mycket anlitade Upsalapoet hade äfven författat en bröllopsskrift
vid rectoren Ross’ förmälning med tullnären Mjöds dotter i Nådendal,
hvilken skrift af borgmästaren Jonas Hindrichsson föregafs vara skrifven
till »Nådendals stads vanryckte och förklening». Genom landshöfdingen
ingafs bref till konsistorium för att hindra tryckningen af Burmans visa.
Cons. Prot. 20/8 1735.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
