Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABRAHAM ACHRENIUS. 307
vades att först bli gift. Hänsyftningar på äktenskapets snara
välsignelse voro också fortfarande vanliga. Då en härads-
höfding Orrström ingick ett äkta förbund med Susanna Vevelia,
målade en brudgummens vän följande framtidstafla:
Då komma sedan fram små unga orrar täcka,
Som kunna kuttra ljuft och bli som fadren käcka,
Dem han har med sitt par på orreleken gjort,
Tror säkert, året går ej kring, förrn det blir spordt.
Väl eder sälla två, som himlen så månd para,
Att I nu leka fån tillsamman utan fara.
I tarfven frukta ej för bössa eller skytt,
Där andra orrar ej slikt äfventyr undflytt.
Den yttre utstyrseln var ej häller försummad. De erotiska
emblemen utgjordes af bilder af tvänne kyssande turturdufvor
eller af tvänne händer inneslutna i ett stort hjärta, af Amor
skjutande sin pil mot ett hjärta som måltafla o. s. v. I val
af olika versslag kan man redan konstatera betydande omväx-
ling och framsteg, och utvecklingen mot ett nytt stilideal är
ännu mera skönjbart i bröllopsvisan än i de allvarliga grift-
kvädeua.
Författarne till tidens talrika verser och visor voro oftast
lika tillfälliga som dessa flyktiga alster af den rådande smaken.
Merendels har man att söka dem, åtminstone de bästa, bland
studenterna vid akademin, stundom äfven bland de yngre aka-
demiska lärarne. De flesta uppträdde endast vid ett eller annat
tillfälle och ha sedan ej vidare gjort sig kända som vittre för-
fattare. Men där möta äfven några, som oftare framträdde som
tillfällighetspoeter och dels genom sina alsters mängd, dels på
grund af en märkbarare poetisk begåfning förtjäna att ihåg-
kommas bland tidens smärre poeter.
En af de mest produktiva af periodens skalder var den
bekante pietisten och separatisten Abraham Achrenius. I sin
ungdom skall han ha författat talrika världsliga dikter, hvilka
han sedermera, då han greps af den pietistiska rörelsen, offrade
åt lågorna och uteslutande ägnade sig åt andlig diktning,
såsom i det föregående redan är omtaladt.1 Därjämte upp-
trädde han emellertid äfven som tillfällighetspoet under större
1 Jfr ofvan s. 47—52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
