Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN WELIN. 311
värksamhet och filosofiska skriftställen är kändt af det före-
gående. Att han tillika ej saknade anlag för verskonsten, utan
äfven kunnat vinna namn och ära som poet, framgår af de
grafskrifter och bröllopsvisor, som han författade redan som
student och som filosofie adjunkt under åren 1729—1735. Han
rörde sig lika lätt och ledigt som Hacks i de mest olika vers-
slag, såsom rimmad hexameter och andra rimrika metra, och
gick äfven i land med svårigheten att i hvarje versrad åtmins-
tone en gång upprepa samma ord. Så skedde bl. a. i en bröl-
lopsvisa med titel: »Vij lefve uthi knutars rike, Och knutar
hafva ej sin like, Ty knutars nytta är rätt stor, Hälst då man
inom knutar bor». I allmänhet ägde Welin förmåga att finna
en mångfald varierande uttryck för samma sak. I en af sina
vackra grafskrifter besvarar han i ett tiotal strofer den uppstälda
frågan Hvad är vårt lif? utan att egentligen upprepa sig själf.
Welin plägade äfven gifva karaktäristiker af de aflidne,
stundom rätt originella och som det tyckes väl träffade. En
bortgången »mycket berömlig probst» (Gabriel Salonius) teck-
nar han bl. a. på följande sätt:
Då han sku’ pynta till ett sinn’ och hjärta hårdt,
Till hammar brukte han de Sinai dunderkilar,
Men när han dängde på, tils hjärtat blifvit sart,
På stunden han däri af Sions olja silar.
Ty han var David lik, som björn i skägget tog
Och med sin herdestaf på ludna pälsen klappa,
Han af frimodighet det grymma lejon slog,
Att han ej fick ett lif af fårahopen nappa.
Han var lik Petri tupp, som tredje gången gol,
Påminte synden och stött på en sömnig sida,
Lik Herran Kristus själf, som störde bänk och bol,
Enär han fann och såg Guds interesse hda.
Af ren och helig nit han körde kas med dem,
Som länge ville med sin bot och bättring bida,
Han trodde ej om godt utvärtes sinnen fem
Och ville mången gång af raggen ryggen rida.
Liksom Hacks eftersträfvade Welin synbarligen en mera
realistisk stil, och han ryggade ej tillbaka för att använda
krassa och målande uttryck. Med sin egen gåspenna dref han
också ett roligt skämt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
